SAMMANFATTNING

Mitt arbete började med serieruta tre där jag beskrev konflikterna Världskulturmuseet har i Göteborg och hur personalen för mig, tidigare chefer och pressen beskrev hur museet genom toppstyrning önskade byta inriktning på museet och vägrade föra en dialog med personalen i alla fall inledningsvis.

UTTRYCK 

Jag placerade ett antal massproducerade krukor i en av museets utställningar för att markera hur olika objekt kan påverka ett kontext.

Jag frågade mig varför och fann kopplingen efter lite googlande mellan krukor och konflikter i forntidens dynamiska krukor. Där det påstods av arkeologer att det förekommit ett dödshus där man hanterade konflikter genom att föra in laddade föremål i huset och elda eller låta dem stå.

UTTRYCK

Gjorde en dynamisk kruka i lera för att använda i en film där jag eldar upp ett dödshus jag tillverkat för att projicera världskulturmuseets konflikter. Lade in några dokument som beskrev de olika sidornas ståndpunkter i pappersform i huset.

Jag blir överraskad av vassens förmåga att brinna intensivt men ändå långsamt och tar med mig sättet att binda vassen i kärvar för att lättare fästa dem på husets ribbor. Eldstaden och brandsäkerheten tvingade mig till en förenkling vilket krävs att jag tänker till; vad kan jag skala av och ändå få känslan av ett hus då tanken att det ska vara luft och visuell brand som jag kan filma. Redigerade filmen av eld för att se om jag kunde hitta andra uttryck i elden. Hittade en blå färg i elden som lika väl skulle kunna vara ett tygstycke som fladdrade i olika lager där allt annat blev vitt eller svart och ljudet av orosfåglar och eldens sprakande blev starkt.


Jag läser vidare och hittar andra arkeologer som hävdar att det inte är givet att man kan tolka att dödshuset varit en konflikthantering utan där tolkningar mycket väl kunde gå mot att det var variationer i bruksföremål. Vad är sant och inte? Är det knutet till tid, svårigheten att finna, se sanningar?

”Det bevittnade skiljer sig från föremålet budskap” som Bengt Molander skriver om…

Vad händer om jag tar bort eller lägger till information, hur uppfattar omvärlden det.

UTTRYCK

Tar resterna av min julgran och funderar hur jag uppfattar den. Nu kanske det är lättare för andra eftersom jag också har bevittnat den och dansat ikring den.

Halkar in på det ursprungliga begreppet syndabock där syndabocken egentligen inte var skyldig utan bara en symbol för allas skyldighet och när personen var förd ur staden kunde allas liv fortsätta som vanligt. Syndabocken blir en dynamisk symbol.

Googlar på syndabock och Jonathan Haidt en moralpsykolog dyker upp som menar att våra värderingar kommer från en flockmentalitet och knappast är särskilt rationellt övervägda och betydelsen av att ta det bästa från varandra för att kunna utveckla vårat samhälle till det bättre. Han påstår att för och emot är människans värsta sjukdom.

När jag googlar vidare på individ, konflikt och syndabockar fastnar jag för en artikel skriven av psykoterapeften Annika Stiebe i tidskriften Insikten där hon tar upp ämnet förortsbränder i Göteborg 2009.

Hon kopplar ihop Freuds teori om makt med dagens moderna makt byråkratin som likt Freuds teori om den utvidgade makten, utvidgar sig genom auktoritet där byråkratin enligt henne utvidgar sig genom att gömma sig. Då samhället bildades genom att invånare skulle offra frihet för att få skydd men nu saknar motivation till denna uppoffring blir reaktionen revolt enligt Stiebe. Hon påstår att tre sätt man gömmer sig är; att återskapa, upprepa och förstöra. En Nullokrati, ett ingenmanssamhälle…

UTTRYCK

Jag arbetar med två filmer en film på stadshuset med människor som går förbi, mest för att det är en symbol för staden Göteborg och sen klipper jag ut en del av filmen när jag eldar vass i mitt dödshus. Jag ser om det finns något där att arbeta vidare på i uttrycken om inte annat kan de leda vidare i tankebanorna.

I bakhuvudet vill jag ju lösa paradoxen mellan å ena sidan önskan att gömma sig och å andra sidan att vilja synas.

Jag fokuserar på filmen där det brinner och att det är buntar jag satt ihop som ger mest uttryck. Buntarna påminner om kärvar och kärvar sätts samman och mognar.

Jag ger mig ut i skogen och skär ner vass och gör ca 50 stycken buntar av vasskärvar. Jag har erfarenheten från tidigare gestaltning med gipsade tennisbollsskal att det kan hända mycket i en sådan multiplicering, i mängd, mellanrum, material till formande och i tankarna medans jag gör.

När jag gör tänker jag på det jag läst sist om Freud, om auktoriteten att gömma sig och ser värdet i mängden och symboliken av vasskärvar. Jag kopplar ihop det med Jonathan Haidt och hans teori om att ta tillvara på varandras ståndpunkter och via dialoger skapa något nytt.

Jag ser det som att kärvar kan ge nullokratin möjlighet till att mogna.

UTTRYCK

Kärv

Nu redigerar jag vidare filmen Stadshuset och arbetar med transparenta lager för att få fram skuggfigurer samt lägger även till bilder på elden. Jag söker ett vidare uttryck en fortsättning från att vara något av en illustration.

UTTRYCK

Detta inspirerar till att vilja ut i stan och sätta upp kärvarna i miljön de hör hemma. Jag vill utmana, synliggöra, väcka nyfikenhet och ifrågasättanden.

När jag arbetar med performance inser jag att det händer något i rörelsen i rummet och den energi och kraftfulla arbete som det är. Något av ett yogapass där man avskärmar sig från världen utanför mitt framförande. Jag gör kopplingar till dans.

När jag gör min sista performance i Vasaparken bland ockupation Göteborg, händer det något i samspelet när de är närvarande. De har sina ståndpunkter men vill på sitt sätt öppna upp till dialog även om de som de flesta också har svårt att skilja på för och emot som Haidt nämnde. Dock relaterade de ofta likt Haidt till Gandi och hur viktigt det är att göra rätt och hur det sprider sig i ett samhälle.

Tänker att kärvarna kan göra och inte bara visa.

Tänk om jag synliggör genom att gömma.

Genom att inte veta vilken kärve jag gömmer bland dem alla göra folk villrådiga.

Genom att jag tar plats på dynamiska platser i stadens rum måste folk agera, reagera.

Vi söker få ut någonting av allting men tänk om man får in någonting av allt.

Ser en dansfilm som inspirerar;

Outside in

http://svtplay.se/v/2801614/kortfilm_i_svt/outside_in?cb,a1364145,1,f,-1/pb,a1364142,1,f,-1/pl,v,,2804747/sb,p113326,1,f,-1

Cecilia dansar sig fram genom en skog men är plötsligt omringad. Skogen är inte vad den ser ut att vara. Hon tar det som en utmaning, hon måste hitta sin egen väg. En kort dansfilm i regi av Tove Skeidsvoll och Petrus Sjövik.

Googlade på att synliggöra genom att gömma och fann artikeln ”Bli Landskap” skriven av Fredrik Bjernelind i Hjärnstorm där kamouflage nämns och hur det gömda kommer fram när man osynliggörs.

Jag spånar vidare att kamouflage skulle kunna vara naturen eller ett socialt sammanhang som en grupp, ett parti eller en religion, det kan vara en makt där syftet är att gömma sig och inte sticka ut.

http://www.hjarnstorm.com/nummer/109/109_FB.html

Hur kan man förändra, få individen att synas utan att samhället går under och samhällets funktion att skydda kan bestå och vi-känslan växer sig starkare?

Hörde på Alltinget P4 direktsänt från Trädgårdsföreningen 24 maj 2012. Där utvecklades frågan om vad som händer om en lök planteras upp och ner. Svaret blev att den söker sig uppåt ändå, om än en lite krokigare väg. Blomman består av ämnen som gör att den både växer mot solen och ifrån med tyngdlagens hjälp. Det kallas för gravidipositivism eller gravidinegativism. De nämnde också i programmet att man gjort experiment på blommor i rymden i tyngdlös miljö och då har blomman växt runt sig själv tills den till slut funnit ljus...

Genom att växa åt rätt håll, där rätt dialoger förs som öppnar, finner sammanhang och blir bättre. 


En film blir färdig till redovisningen men processen fortsätter att beröra...

Jag vill redovisa en film och bestämmer mig för att det blir den uttrycksform som når alla deltagare bäst bl a för att vi skulle hålla oss till en lokal med projektor och ett rum tajt med åhörare. För mig låter det som en filmvisning om ljudet är bra. 
Det material jag har arbetat fram är för mig idealiskt att lägga samman till en film, där jag har lagt till fler inslag där jag går genom vass, ur och in, igenom. Jag lägger till inslaget med skuggfigurerna och den fasta stadsplanen. Jag lägger även till elden som dels kan förstöra men också ge näring... 

Om jag funderar hur man kan arbeta vidare skulle jag kanske arbeta mer med att pröva rika dialoger, att finna de gömda, att få betraktaren att ta del i bärande dialoger. Även knyta ihop mina tidigare gestaltningar mer och se om det finns fler samband. Ser att denna gestaltning och den innan jul hänger ihop med fokus på offer och förövare. Känner dock att det fördjupats när jag gått in på jaget kopplat till makten och individers möjlighet att påverka genom dialoger. Denna gestaltning har en vinkling åt det oskyldiga som blir skyldigt och tvärs om, förra gestaltningen var det skyldiga som blev oskyldiga beroende på ett naturfenomen, men i båda en slags fokus på dynamiska offer och förövare där de i samma person och vid olika tillfällen ses olika och hur samma personer kan ta olika skepnader, uppfattas olika. Tidigare gestaltningar har fokuserat mer till min egen längtan, mitt eget arv, vem jag är och varför jag vill uttrycka mig estetiskt. Kanske har teman styrt mig annorlunda, kanske har handledningen varit olika, kanske har jag mentalt varit befunnit mig på olika platser...

Avslutningsvis reflekterar jag över min process där jag använder många tekniker;

 

varför använder jag mig av flera tekniker så mycket och gärna arbetar från flera fronter samtidigt. För mig är det ett sätt att söka mig fram, att byta perspektiv genom att byta medium där de kanske även påverkar varandra. Jag känner att jag kan skynda på processen samt se saker utifrån vinklar jag inte skulle funderat på… Möjligheten finns alltid att backa och hämta om man har processmaterial. Jag har inte problem att visa och känner mig nog mest nyfiken. Tidigare har jag gjort skillnad på konstnärligt arbete och tvärvetenskapliga synsätt och mest funderat mycket på dem separerade. Nu känner jag mest en mening att förstå och arbeta undersökande. 



_________________________________________________________