måndag 10 december 2012

vardagshjältens krafter och gärningar

Jag identifierar vardagshjältens superkrafter som ter sig normala men vid upprepade tillfällen utvecklas till krafter likt en blind utvecklar sitt hörselsinne.

Jag fotar några vardagliga färdigheter/uppoffringar och använder appen  "a typo picture" som transformerar alla bilder till ord.

Jag sammanfattar krafter genom att sätta samman ord utan mellanslag, där jag tolkar in skuggans frigörelse och applicerar dem på foton i appen. Vanliga gärningar blir då superkrafter. Oftast träder superkrafterna in när det som förväntas redan har passerat och du ändå fortsätter...

















































När du räddar världen fördunklas och skyms de inre behoven. En riktig superhjälte ska inte känna efter, men brottas ständigt med dem... Är det inte det vi vanligt dödliga också uppmanas göra? Alla superhjältar kan dö... Är vi alla superhjältar?









onsdag 5 december 2012

vägen som hör av sig

Går vidare med att knyta an till Don Quijote och att vara på väg, med hjälp av relationella metoder. Blandar det med Kaufmans uttryck av superhjältekrafter som särskilt utvecklade neuroser.

görmångaviktigasaker

Att vara relationell är ett medvetet val med insikten att jag faktiskt ändå påverkar med min närvaro. Skulle jag ha studerat andras viktighet hade jag ändå påverkat dem men då mitt syfte är att skapa relationer kan jag också få en mer verklighetstrogen uppfattning. Förr gjordes mer antropologiska studier vilket många gånger gav en skev bild av de som skulle studeras.

jaggörfältanteckningaravviktigheten

filar på en viktighet som kan vara just viktigt, alla som läser ska kunna tolka en viktighet utifrån deras egen viktighet





arbetar med roadsmsilokaltrafiken
vemharsagtattenroadtripmåsteskepersonligtmedminkropp?

sätter ut lappar i lokaltrafiken för att intensifiera och avobjektifiera mig själv, en annan typ av relationell metod, se hur det utvecklar sig...
hoppaspådetoreflekteradeochdetreflekteradealtiettmenivilketfallbehovetatthöraavsig...





Arbetar vidare med eklektisk metod och lägger till en intervju med Andrew Kaufmans i talboken där han berättar om hur han själv vill tolka sin bok "All my friend are superheroes"där författaren kopplar sitt skrivande till en relation och ett föräldraskap som ska fungera, att hålla kärleken vid liv genom att kämpa som han säger.

Jag kopplar själv figuren Hypno som får sin älskade att bli osynlig till ens egen avskärmning där man inte lyssnar på ens inre behov.

Jag tänker också på sekvensen i boken där Skuggan umgås med sig själv utan att vara en spegelbild  men där de ändå är beroende av varandra och speglar sig i varandra genom sittutseende och sätt att tänka. Kan ta uttrycket och dragen och koppla det till lidandet eller varje persons inre bild, vision av hur man skulle vilja leva...

Arbetar även vidare på att tillverka såpbubblor i storformat med egna verktyg att skapa bubblor med och hur dessa bubblor skulle kunna används vidare kanske kopplade till skuggan som tappar sin spegelbild och bryter sig ur...


onsdag 28 november 2012

LBD 370



Tar foton med en subjektiv kamera i min vardag utifrån tanken att allt en småbarnsförälder gör är förenligt med begreppet vardagshjälte. Jag tecknar nät på all naken hud i fotona. Fastnar särskilt för bilder där spegelbilder blir en Spiderman men där jag i övrigt ser normal ut. Spegelbilden blir en tolkning av mitt sätt att vara, att få ihop vardagen och samtidigt få barnen att växa.







Kaufman skriver i sin bok ”All my friends are superheroes”, att alla i sin vardag är superhjältar med en speciellt utvecklad egenskap. I hans bok är det mer annorlunda att inte ha några superkrafter. Superkrafterna i hans bok är inte för att fånga skurkar och hjälpa världen utan det kan t ex vara perfektionism eller ett utvecklat affärssinne. Kaufman skapar stämningar i sitt berättande, ikullkastar och omvärderar våra normer vilket får mig att använda boken som en konstnärlig referens.


Jag läser också Don Quijote, dels för att jag vill läsa den då jag har hört att man tar tillsig boken på olika sätt beroende ar man står i livet och hur gammal man är. Jag vill utmana mig eller störa processen och kanske se det jag inte ser genom att föra in tankar jag får eller använda mig av citat ur boken.
Don Quijote nämner "att göra sig viktig" där det viktigt att hävda sig för sig själv och andra.
 Resandet är centralt i boken där begreppet roadmovie ligger nära till hands likt "Odyséen", "Tusen och en natt" eller "Sagan om ringen" . Jag förflyttar mig ständigt då en del av det relationella är att röra sig, finna nya relationer och ständigt vara okänd...



Jag är viktig och det är viktigt. Det är viktigt att föra mig viktigt och tala viktigt. Jag känner beundran och respekt, en förväntan på att jag kommer att göra något viktigt alldeles strax. Viktigt är distans, viktigt är att synas, viktiga vill man umgås med, viktiga vill man avsky.


Lena Wiklund drar i sin tolkning av boken "Lidandet som kamp och drama", paralleller 
till vardagen och just vardagshjältarna.

Don Quijote kan ses som en metafor för hur människan lägger sig till med en självbild och ett agerande med utgångspunkt i hur hon tror att man bör vara. En modern ”riddare” som skall vara framgångsrik och effektiv och lösa alla kriser. Metaforens Don Quijote skyddar tappert sina kollegor och sin familj mot det lidande han/hon själv bär inom sig och i denna kamp även sig själv mot insikten om att hans uppdrag är fåfängt. ”



Jag vill pröva att "göra mig viktig" genom att spela viktig. Jag sätter på mig viktiga kläder för att det är viktigt och säger viktiga saker för att det är viktigt. Jag besöker en plats där jag kan hitta många viktiga personer samtidigt. Genom att arbeta relationellt undersökande kan jag prova uttrycket från boken och se om andra tankar kan hängas på. Jag gör fältanteckningar med röstmemon vad som händer inom mig och hur jag blir bemött

Försöker att strukturera och finna samband, dels genom mindmaps men också genom att fundera på symboler för mina tankar. Jag inser att jag har en tendens att söka eklektiska sammanhang. Eklektisk beskrivs i ne.se "att försöka förena idéer från många olika håll". 

I min symboljakt driver jag in spegelbildens händer i såpbubblor och använder mig av Wiklunds metatolkning av Don Quijote där lidandet sätts i fokus med vardagshjälten som småbarnspappa och karriärsmänniska hålls uppe men där det inre vill annat. Jag rör mig nu i spegelbilder och utandning.





Såpbubblorna kan spricka och då kommer det inre ut i det fria


Ens inre önskan synliggörs och lidandet kan upphöra





































söndag 4 november 2012

Verk Process Reflektion



 
 

Beskrivning av verket
Jag gör en skulptural film-installation med tre mindre tv-apparater. Allt ligger utplacerat i olika riktningar, ihopföst antingen på golvet eller i en kundvagn. En videokamera står i kundvagnen och registrerar vad som rör sig och sägs i rummet. Under redovisningen var det ljust och det gick bra, men verket gör sig bättre på natten i samma rum då allt ljus kommer från installationen och förstärker tillståndet och golvet försvinner. Det finns film och foto på bloggen som är tagna på natten i samma rum som jag hade min redovisning. Installationen är ett obehagligt tillstånd som är under behandling. Hur man utsetts för en obehaglig ljudbild och hur det påverkar. Det ser mörkt ut men det blir ljusare.



Den första filmen som visas på golvet i en stor apparat
Den beskriver påverkan och symptomen genom en ljudmatta där många positiva ljud har lagts samman tills de bildar en ljudfälla av för många ljud samtidigt. Det positiva blir negativt.










Den andra filmen som visas i kundvagnen
Jag visar kundvagnens rörelser i ljud och bild. Ibland fryser bilder och ersätts av andra positiva ljud. Filmen är en behandling som tar fram positiva tankarna och handlingar genom att ändra hastigheterna i rummet.










Den tredje filmen som visas på den lilla monitorn som ligger på sidan på golvet
Inuti din kropp. Du möter ljud som påverkar dig. Ditt tillstånd mäts och värdena svarar på hur du påverkas. Du ser hur du mår... Ljud rör sig I rummet och skapar en hastighet i ett landskap. Man kan se hur ljudet dras fram av tiden i en bestämd hastighet över en stadsvy, ett landskap av ljudskillnader. 
Ett bakgrundsljud med EKG för att visa på ljudets centrala betydelse i installationen. Det ger också en bakgrundsrytm och förstärker ett tillstånd.  




 Kundvagnen fyller främst två funktioner i verket, dels ville jag lyfta in gatans närvaro genom att ta med verktyget jag använt och fäst min kamera på som tillfört energi i det offentliga rummet men också att förstärka behandlingen då monitorn som visar behandling ligger i vagnen där behandlingen handlar om att plocka i och ur positiva och negativa tankar under ens färd där man kan köra fortare, stoppa eller köra sakta under en behandling.


Det samlade ljudet från installationen: 



Vad vill jag med mitt verk
Jag vill att betraktaren ska gå runt och ta in oväsendet och obehaget. Det är viktigt att deltagaren drar kopplingen mellan påverkan, symptom och behandling. Jag vill att deltagaren ska känna av obehaget, men ett obehag under behandling. Obehaget går att få kontroll över men det beror på ens egen vilja att förändra. Jag vill att deltagaren ska känna att positiva tankar leder till positiva handlingar även om det ser mörkt ut. Min ingång var ljudet och det fyller en viktig roll i verket men det ska även kunna kopplas mot ens allmänna välmående. Jag vill att filmerna ska komplittera varandra och väcka frågor. Genom tillståndet vill jag att deltagaren ska uppleva att det går att ändra hastigheterna i rummet och använda dem till sin fördel. Att det är viktigt att tänka positivt för annars kan man drabbas av de negativa handlingarna.

Jag hoppas att betraktaren ska reflektera över att vi alla är olika, vilket betyder att en människas negativa tankar kan vara positiva för någon annan. Ett positivt ljud kan vara ett negativt för någon annan.

Process
Jag hittade snart ett sätt att se i Frölunda. Jag ville se hur de som fanns i det, själva använde rummet. För att inte se det uppenbara sökte jag se det annorlunda genom att dels gå vilse men också genom att tillverka ett eget verktyg att filma en annan verklighet. Jag fann ett obehag i kontakten med det odefinierbara som var svårdefinierligt med en stor ensamhet och en känsla av meningslöshet. Det var då jag fäste en kamera på en kundvagn och fick ett brus av bilder och ljud som jag arbetade vidare med, men det var också då jag fastnade för ett ljud jag fångat under mina observationer i stadsdelen Frölunda. Ljudet kom från ett gångstråk med marknader och byggarbetsplatser. Ljudet var en ljudmatta av de jobbiga ljuden från byggarbetsplatsen och de positiva ljuden från glädje och dialoger. Om man lyssnade på hela ljudbilden under en längre tid blev man psykiskt utpumpad och fysiskt trött.
Detta sätt att utforska vill jag koppla till Monika Sand men också till Nat Chard. Monika Sand, konstnär och doktorand på KTH beskriver i sin avhandling "att gå vilse- en metod" hur man genom att gå vilse, ströva i området inte bara ser det uppenbara. Nat Chard är en arkitekt som genom att göra egna verktyg hittar nya vägar att se och ta till sig världen på egna villkor. Ur detta skapar han innovativa idéer som blir ritningar och skisser.

Därifrån kopplade jag ljudet till alla möjliga hastigheter i rummet, där de allra flesta hastigheter ger ifrån sig ljud. En ficktjuv gör en manöver och springer, en byggarbetare vrider, drar och trycker ibland med en maskin. Två har en dialog med varandra som utbryter i en diskussion med skratt. En cyklist har brottom och passerar i all hast medans de två pensionärerna kastar sig åt sidan. En hjälporganisation serverar kaffe i en busskur. Två ungdomar delar ut metro till förbipasserande. Trettio stycken går stråket i olika hastigheter och i olika riktningar alla tysta. Jag undersökte att förkroppsliga enbart ljudets nyanser men ser snart svårigheten när det visuella ljudet blir statiskt. Jag behöver behålla ljudet levande där ljudet har en början och ett slut eller en realtid. Ljud är något tillfälligt som är svårt att fånga och samtidigt uttrycka visuellt. I det offentliga rummet finns fysiska spår av hastigheter, antingen i form av sprickor, mönster på hus och mark eller så kan symptomer sätta sig på människor när de påverkas av ljudet och dess hastigheter. Jag kopplar de olika hastigheterna i det offentliga rummet till projekt-beskrivningen Svensk Stad. Jag refererar även till Derreck Jarmars musikvideos med The Smith ex "The Queen is dead" och "There is a light that never goes out"som påminner om mitt sätt att filma och klippa miljöer runt höghusen.

Eftersom jag vill leva ”I” ljudet visuellt, kom jag att koncentrera mig på symptomer obehagliga ljud kan föra med sig. Jag kom in på hur man behandlar Tinnitus när det inte är en hörselskada utan till stor del beror på människors depressioner och då vanligtvis behandlas med KBT. KBT står för kognitiv behandlingsterapi och koncentrerar sig på nuet och framtiden. KBT:s teori menar att tanke - känsla - handling är starkt relaterade till varandra och att negativa tankar leder till negativa handlingar. Behandlingen går ut på att identifiera de negativa tankefällorna i fallbeskrivningar och istället komma underfund med hur man tänker positivt i samma situationer. För att hitta vägen till de positiva tankarna använder sig terapin av sokratiska frågor. De sokratiska tankegångarna fick mig att vilja studera fler ljudsymptomer då de sokratiska samtalen är centrala i vår utbildning men dessa sokratiska frågor är riktade mot att få någon att svänga i sin uppfattning om sig själv och sina tankar. Det intressanta ligger i behandlingens samtal utifrån sina fallbeskrivningar, där den som behandlas måste ha ett öppet förhållningssätt och ges förmågan att ändra åsikter, göra nya vägval och vara modig.

Exempel på sokratiska frågor från kbt.se:

  • Kan du tänka på annat sätt?
  • Är det säkert att det är så?
  • Vad är det värsta som kan hända?
  • Vad innebär det för dig?
  • Hur skulle din bästa väninna se på detta?
  • Hur skulle du se på detta om du inte var deprimerad?

Jag kopplade nu den sokratiska behandlingsformen till kundvagnsfilmen jag spelade in.  Det gäller att i sekvensen försöka se det positiva. Jag placerade ju en videokamera på en kundvagn och körde runt bland höghusen. Ur den kaotiska röran fokuserade jag på hur jag plockade fram de vackra stillbilderna ur den kaotiska röran av bilder och ljud. Jag försökte också koppla de vackra bilderna till andra ljud jag tyckte om.

Sättet att ta fram det positiva ur det negativa gjorde att jag ville prova att bygga upp ett oväsen själv. Först gick jag ut och samlade ljud från många offentliga platser som jag sedan satte samman till en ljudfälla och ett oväsen som skulle kunna leda fram till en potentiell symptom. Efter att ha gjort ljudmattan plockade jag ut positiva fragment ur de negativa ljuden genom att använda mig av de sokratiska frågorna och leta i ljuden. Jag vill skapa ett tillstånd och inser att jag måste ha med påverkan, symptom och behandling i ett. Jag refererar till Scanner - Hiss Contréte en ljudkonstnär. Scanner sätter samman ljud han snappar upp och sätts i en kontext. Hiss Contréte är en kritik mot konsumtionssamhället vi lever i.


Ju mer jag utforskar ljudet och finner behandlingsmetoder för symptomer ju mer ser jag hur ljudet glider över på det allmänna välbefinnandet, ett socialt ljud där individens syn på sig själv och hur man uppfattar sig själv och vad man är kapabel till är det centrala. Därför blir det naturligt att arbeta mer med filmer där ljuden är centrala.
 
Jag förstärker tillståndet genom att byta ut antingen ljud eller bild och skapar olika känslor. Jag vill använda mig av kundvagnsfilmen, både de oroliga klippen men också de lugna stillbilderna. Jag vill använda min ljudmatta men också de olika ljudfragmenten jag plockat ur. Först gör jag en film där jag koncentrerar mig på hur påverkan ger en symptom. Jag använder kundvagnsfilmen men byter ut ljudet mot min ljudmatta och avslutar med att använda en tyst fågel jag skapat med en stopmotion och avslutar i en jämn sinuskurva. Därefter skapar jag en film där jag använder mig av kundvagnsfilmen som stannar upp i stillbilder och under stillbilderna lägger jag de positiva ljudfragmenten för att visa på en behandlingsmetod där jag bryter hastighet och stannar upp för att tänka positivt. Den tredje filmen spelar jag in när ett ljudspår spelas upp i ett ljudprogram där man kan se tidvisaren gå över ett ljudlandskap där man dels ser att ljudet har ett minne en nutid och en framtid. I botten lägger jag ett jämnt EKG-ljud för att skapa en rytm i installationen och en övervakningskänsla.
Jag refererar till Haroon Mirza - en skulptural ljudkonstnär som arbetar med ljud men där föremålen får en skulptural betydelse. Han använder sig av vintage eller saker han hittar, betonar det funktionella före det vackra. Jag refererar även till Yoel Díaz Vázquez  -  For Ruido (Noise)(Oväsen)
som ställde ut Göteborgs Konstbiennalen 2012, Röda sten där han skapade ett myller av olika tv-apparater där rösterna från 40 kubanska rappare pratade samtidigt om sin musiksituation.



Reflektion
Genom att arbeta utforskande ville jag undersöka ljudens påverkan. Genom att använda mig av de sokratiska frågorna jag stötte på under processen ville jag påverka hastigheter dvs handlingar som styrs av tankar och känslor. Genom att sätta betraktaren i ett tillstånd, ett oväsen ville jag visa på möjligheten men också svårigheten i att tänka rätt. Lindström nämner Gardner i boken Kilskrift där det pratas om vikten av att uttrycka sig med konsten som ett medium och i min egen gestaltning landar jag återigen i filmen som medium där ljudet denna gången spelar en viktigare roll. Gardner talar också om vikten av att arbeta med och genom istället för om och i, vilket jag försöker genom att arbeta undersökande.  Jag anser att mitt uttryck med filmer och tillstånd blir en hypermediering som Lindgren beskriver i sin bok Det kreativa ögat, likt altartavlor, medeltida fönster och en del serier gör. Lindgren talar om att hypermedieringens logik ligger i mångfalden av presentationer. "I form av olika fönster kan bilder, ljud, texter, animationer och video kombineras med varandra hur som helst..."
När jag väl skulle sätta ihop det avslutande verket inser jag att jag dras till att uttrycka mig likt tidigare gestaltningar som t ex "vindens påverkan" där jag använde mig av elektriska hårfönar och polisradioljud för att skapa ett slags tillstånd även då. Även när det gäller bakgrundsljud har jag tidigare lagt på ett liknande ljud i ett tempo som varit viktigt för att få betraktaren att känna en delaktighet i verket. Min gestaltning ”visa genom att gömma” hade ett återkommande cykelljud som lades i loop under hela verket. ”Vindens påverkan” hade en fläkt som vred sig mot sin egen axel och skapade ett återkommande knakande i tempo.


Utveckling av mitt gestaltande
Jag började mitt gestaltande i tidigare kurser med att utforska det som berörde mig i mina släktband och mitt ursprung, personliga kulturarvet till att arbeta mer allmänt mot en del politiska perspektiv. Men utifrån nya perspektiv och med mina nya erfarenheter, kan jag tänka mig att denna gestaltningen skulle kunna utvecklas mot att utifrån de sokratiska frågorna i behandlingen, bearbeta tankar som inte är så mycket kopplade till ljud utan mer det allmänna hälsotillståndet, kopplat till mer subjektiva fall som tidigare i denna gestaltningen med röster från höghusen.

 
Att arbeta vidare med utifrån denna gestaltningen
Efter att ha arbetat med oväsen och behandling skulle det vara rätt skönt att bygga upp en plats av tillfredsställande situationer, fridfulla och harmoniska tillstånd där man stimulerar de positiva tankarna likt det Haroon Mirza gör. Jag kan även tänka mig att arbeta vidare med val där betraktaren får en konsekvens.


Källor

Monika Sands avhandling

Forskningsprojekt Svensk Stad

KBT
(www.kbtterapi.se)

Derreck Jarmars musikvideos med The Smith ex "The Queen is dead" och "There is a light that never goes out".

Scanner, ljudkonstnär - Hiss Contréte   

Harron Mirza - sound and sculpture

Yoel Díaz Vázquez  -  For Ruido (Noise)(Oväsen)
Göteborgs Konstbiennalen 2012, Röda sten

Lars Lindström, "Kilskrift - att lära genom konsten"

Bengt Lindgren  "Det kreativa ögat" s. 34

Min egen blogg"Vindens påverkan", "Visa genom att gömma"