Tar foton med en subjektiv kamera i min vardag utifrån
tanken att allt en småbarnsförälder gör är förenligt med begreppet vardagshjälte. Jag tecknar nät på all naken hud i fotona. Fastnar särskilt för bilder där spegelbilder blir en Spiderman men där jag i övrigt ser normal ut. Spegelbilden blir en tolkning av mitt sätt att vara, att få ihop vardagen och samtidigt få barnen att växa.
Kaufman skriver i sin bok ”All my friends are superheroes”, att alla i sin vardag är superhjältar med en speciellt utvecklad egenskap. I hans bok är det mer annorlunda att inte ha några superkrafter. Superkrafterna i hans bok är inte för att fånga skurkar och hjälpa världen utan det kan t ex vara perfektionism eller ett utvecklat affärssinne. Kaufman skapar stämningar i sitt berättande, ikullkastar och omvärderar våra normer vilket får mig att använda boken som en konstnärlig referens.
Jag läser också Don Quijote, dels för att jag vill läsa den då jag har hört att man tar tillsig boken på olika sätt beroende ar man står i livet och hur gammal man är. Jag vill utmana mig eller störa processen och kanske se det jag inte ser genom att föra in tankar jag får eller använda mig av citat ur boken.
Don Quijote nämner "att göra sig viktig" där det viktigt att hävda sig för sig själv och andra.
Jag är viktig
och det är viktigt. Det är viktigt att föra mig viktigt och tala viktigt. Jag känner
beundran och respekt, en förväntan på att jag kommer att göra något viktigt
alldeles strax. Viktigt är distans, viktigt är att synas, viktiga vill man umgås med, viktiga vill man avsky.
Lena Wiklund drar i sin tolkning av boken "Lidandet som kamp och drama", paralleller
till
vardagen och just vardagshjältarna.
”Don Quijote kan ses som en metafor för
hur människan lägger sig till med en självbild och ett agerande med
utgångspunkt i hur hon tror att man bör vara. En modern ”riddare” som skall
vara framgångsrik och effektiv och lösa alla kriser. Metaforens Don Quijote
skyddar tappert sina kollegor och sin familj mot det lidande han/hon själv bär
inom sig och i denna kamp även sig själv mot insikten om att hans uppdrag är
fåfängt. ”
Jag vill pröva att "göra mig viktig" genom att spela viktig.
Jag sätter på mig viktiga kläder för att det är viktigt och säger viktiga saker
för att det är viktigt. Jag besöker en plats där jag kan hitta många viktiga personer
samtidigt. Genom att arbeta relationellt undersökande kan jag prova uttrycket från boken och se om andra tankar kan hängas på. Jag gör fältanteckningar med röstmemon vad som händer inom mig och hur jag blir
bemött
Försöker att strukturera och finna samband, dels
genom mindmaps men också genom att fundera på symboler för mina tankar. Jag
inser att jag har en tendens att söka eklektiska sammanhang. Eklektisk
beskrivs i ne.se "att försöka förena idéer från många olika håll".
I min symboljakt
driver jag in spegelbildens händer i såpbubblor och
använder mig av Wiklunds metatolkning av Don Quijote där lidandet sätts i fokus
med vardagshjälten som småbarnspappa och karriärsmänniska hålls uppe men där
det inre vill annat. Jag rör mig nu i spegelbilder och utandning.
Såpbubblorna
kan spricka och då kommer det inre ut i det fria
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar