pj: installationen tar form

Gör en skulptural film-installation där jag vill sätta betraktaren "i" ett tillstånd.

Jag använder mig av tv-apparater och filmer och vill att betraktaren sätter samman filmerna till ett tillstånd där jag blandar påverkan och symptom, behandling av symptomer samt rumsbinder ett ljud till en hastighet i realtid och ett minne genom att betrakta ett aktivt ljudspår.
Jag vill arbeta med den sokratiska metoden som används i behandlingen KBT för depressioner och Tinnitus. Hur kan man tänka positivt istället för negativt? Kan jag ändra hastigheten på ljud och bild genom att tänka positivt?

Hur vill jag gå vidare? Hitta egna negativa handlingar som jag kan bearbeta, få andra att bearbeta sina... Vara öppen för att utforskandet kan leda in i andra medium än ljud och film.

Den första filmen

Symptomen, en beskrivning av hur ljudmattor påverkar och där många ljud tillsammans i kombination med negativa tankar skapar ljudfällor.

Den andra filmen

Behandlingen som tar fram de positiva tankarna där man kan handla genom att ändra hastigheterna i rummet.

Den tredje filmen:

Inuti din kropp. Du möter ljud som påverkar dig. Ditt tillstånd mäts och värdena svarar på hur du påverkas. Du ser hur du mår...Ljud rör sig I rummet och skapar en hastighet i ett landskap. Man kan se hur ljudet dras fram av tiden i en bestämd hastighet över en stadsvy, ett landskap av ljudskillnader.

Lägger på ett EKG som får dig att skärpa dig och inse att det är allvar. Det ger också en bakgrundsrytm och förstärker ett tillstånd.

Lägger ut det samlade ljudet från min installationen på soundcloud.com

http://soundcloud.com/spica-ae/your-health-is-on-the-line

Egna referenser:

Jag har rört mig hit tidigare bl a i vindens påverkan - "getting away with murder"

då sammanförde jag ljudslingor av nödrop från polisradio med elektriska maskiner, fönar som jag la i en hög på golvet också i en hög i en medveten röra på golvet

(finns på denna blogg)

Konstnärlig referenser:

Yoel Díaz Vázquez - For Ruido (Noise)(Oväsen)

Göteborgs Konstbiennalen 2012, Röda sten

Dussintals bildskärmar har staplats på varandra för att bilda en kör. På var och en visas en rappare. Kakofonin blir en metafor för det offentliga rummet där diskursen reducerats till oväsen.