inför REDOVISNING

INLEDANDE TEXT

Människor i samhället påverkas av de som gömmer. Man trevar, saknar mening och förstår inte alltid vad man har för funktion i ett samhälle. Genom att gömma mig vill jag synliggöra det. Med den metoden tar jag ett stort ansvar. De som gömmer, begår i krig eller under jakt i sitt kamoflage, en agressiv handling. Lämnar jag mig själv där ingen kan urskilja mig från omgivningen och bli ett med rummet, kan det innebära att jag inte hittar tillbaka själv. Men vårdar jag kamouflagen ansvarsfullt kan det allmänt osynliga synliggöras. Vilken kärve är den jag gömmer bland alla? Vad har jag gömt när jag går in i rummet och har jag med mig något ut när jag lämnar det? Människor går likt skuggor i en tydlig stadsplan. Vilka gömmer sig och vilka ser inte sig själva? En dialog kan utvecklas som en blomma där blomman består av ämnen som gör att den både växer mot solen och ifrån, men i rymden växer den runt sig själv innan den hittar ljuset. I ett samhälle är det viktigt att vi strävar mot de rätta dialogerna. Dialoger kan missbrukas om vi inte värdesätter varandra.


FOTON 

FILMEN

Visas i bättre kvalitet under redovisningen...

SAMMANFATTNING

Mitt arbete började med serieruta tre där jag beskrev konflikterna Världskulturmuseet har i Göteborg och hur personalen för mig, tidigare chefer och pressen beskrev hur museet genom toppstyrning önskade byta inriktning på museet och vägrade föra en dialog med personalen i alla fall inledningsvis.

UTTRYCK 

Jag placerade ett antal massproducerade krukor i en av museets utställningar för att markera hur olika objekt kan påverka ett kontext.

Jag frågade mig varför och fann kopplingen efter lite googlande mellan krukor och konflikter i forntidens dynamiska krukor. Där det påstods av arkeologer att det förekommit ett dödshus där man hanterade konflikter genom att föra in laddade föremål i huset och elda eller låta dem stå.

UTTRYCK

Gjorde en dynamisk kruka i lera för att använda i en film där jag eldar upp ett dödshus jag tillverkat för att projicera världskulturmuseets konflikter. Lade in några dokument som beskrev de olika sidornas ståndpunkter i pappersform i huset.

Jag blir överraskad av vassens förmåga att brinna intensivt men ändå långsamt och tar med mig sättet att binda vassen i kärvar för att lättare fästa dem på husets ribbor. Eldstaden och brandsäkerheten tvingade mig till en förenkling vilket krävs att jag tänker till; vad kan jag skala av och ändå få känslan av ett hus då tanken att det ska vara luft och visuell brand som jag kan filma. Redigerade filmen av eld för att se om jag kunde hitta andra uttryck i elden. Hittade en blå färg i elden som lika väl skulle kunna vara ett tygstycke som fladdrade i olika lager där allt annat blev vitt eller svart och ljudet av orosfåglar och eldens sprakande blev starkt.


Jag läser vidare och hittar andra arkeologer som hävdar att det inte är givet att man kan tolka att dödshuset varit en konflikthantering utan där tolkningar mycket väl kunde gå mot att det var variationer i bruksföremål. Vad är sant och inte? Är det knutet till tid, svårigheten att finna, se sanningar?

”Det bevittnade skiljer sig från föremålet budskap” som Bengt Molander skriver om…

Vad händer om jag tar bort eller lägger till information, hur uppfattar omvärlden det.

UTTRYCK

Tar resterna av min julgran och funderar hur jag uppfattar den. Nu kanske det är lättare för andra eftersom jag också har bevittnat den och dansat ikring den.

Halkar in på det ursprungliga begreppet syndabock där syndabocken egentligen inte var skyldig utan bara en symbol för allas skyldighet och när personen var förd ur staden kunde allas liv fortsätta som vanligt. Syndabocken blir en dynamisk symbol.

Googlar på syndabock och Jonathan Haidt en moralpsykolog dyker upp som menar att våra värderingar kommer från en flockmentalitet och knappast är särskilt rationellt övervägda och betydelsen av att ta det bästa från varandra för att kunna utveckla vårat samhälle till det bättre. Han påstår att för och emot är människans värsta sjukdom.

När jag googlar vidare på individ, konflikt och syndabockar fastnar jag för en artikel skriven av psykoterapeften Annika Stiebe i tidskriften Insikten där hon tar upp ämnet förortsbränder i Göteborg 2009.

Hon kopplar ihop Freuds teori om makt med dagens moderna makt byråkratin som likt Freuds teori om den utvidgade makten, utvidgar sig genom auktoritet där byråkratin enligt henne utvidgar sig genom att gömma sig. Då samhället bildades genom att invånare skulle offra frihet för att få skydd men nu saknar motivation till denna uppoffring blir reaktionen revolt enligt Stiebe. Hon påstår att tre sätt man gömmer sig är; att återskapa, upprepa och förstöra. En Nullokrati, ett ingenmanssamhälle…

UTTRYCK

Jag arbetar med två filmer en film på stadshuset med människor som går förbi, mest för att det är en symbol för staden Göteborg och sen klipper jag ut en del av filmen när jag eldar vass i mitt dödshus. Jag ser om det finns något där att arbeta vidare på i uttrycken om inte annat kan de leda vidare i tankebanorna.

I bakhuvudet vill jag ju lösa paradoxen mellan å ena sidan önskan att gömma sig och å andra sidan att vilja synas.

Jag fokuserar på filmen där det brinner och att det är buntar jag satt ihop som ger mest uttryck. Buntarna påminner om kärvar och kärvar sätts samman och mognar.

Jag ger mig ut i skogen och skär ner vass och gör ca 50 stycken buntar av vasskärvar. Jag har erfarenheten från tidigare gestaltning med gipsade tennisbollsskal att det kan hända mycket i en sådan multiplicering, i mängd, mellanrum, material till formande och i tankarna medans jag gör.

När jag gör tänker jag på det jag läst sist om Freud, om auktoriteten att gömma sig och ser värdet i mängden och symboliken av vasskärvar. Jag kopplar ihop det med Jonathan Haidt och hans teori om att ta tillvara på varandras ståndpunkter och via dialoger skapa något nytt.

Jag ser det som att kärvar kan ge nullokratin möjlighet till att mogna.

UTTRYCK

Kärv

Nu redigerar jag vidare filmen Stadshuset och arbetar med transparenta lager för att få fram skuggfigurer samt lägger även till bilder på elden. Jag söker ett vidare uttryck en fortsättning från att vara något av en illustration.

UTTRYCK

Detta inspirerar till att vilja ut i stan och sätta upp kärvarna i miljön de hör hemma. Jag vill utmana, synliggöra, väcka nyfikenhet och ifrågasättanden.

När jag arbetar med performance inser jag att det händer något i rörelsen i rummet och den energi och kraftfulla arbete som det är. Något av ett yogapass där man avskärmar sig från världen utanför mitt framförande. Jag gör kopplingar till dans.

När jag gör min sista performance i Vasaparken bland ockupation Göteborg, händer det något i samspelet när de är närvarande. De har sina ståndpunkter men vill på sitt sätt öppna upp till dialog även om de som de flesta också har svårt att skilja på för och emot som Haidt nämnde. Dock relaterade de ofta likt Haidt till Gandi och hur viktigt det är att göra rätt och hur det sprider sig i ett samhälle.

Tänker att kärvarna kan göra och inte bara visa.

Tänk om jag synliggör genom att gömma.

Genom att inte veta vilken kärve jag gömmer bland dem alla göra folk villrådiga.

Genom att jag tar plats på dynamiska platser i stadens rum måste folk agera, reagera.

Vi söker få ut någonting av allting men tänk om man får in någonting av allt.

Ser en dansfilm som inspirerar;

Outside in

http://svtplay.se/v/2801614/kortfilm_i_svt/outside_in?cb,a1364145,1,f,-1/pb,a1364142,1,f,-1/pl,v,,2804747/sb,p113326,1,f,-1

Cecilia dansar sig fram genom en skog men är plötsligt omringad. Skogen är inte vad den ser ut att vara. Hon tar det som en utmaning, hon måste hitta sin egen väg. En kort dansfilm i regi av Tove Skeidsvoll och Petrus Sjövik.

Googlade på att synliggöra genom att gömma och fann artikeln ”Bli Landskap” skriven av Fredrik Bjernelind i Hjärnstorm där kamouflage nämns och hur det gömda kommer fram när man osynliggörs.

Jag spånar vidare att kamouflage skulle kunna vara naturen eller ett socialt sammanhang som en grupp, ett parti eller en religion, det kan vara en makt där syftet är att gömma sig och inte sticka ut.

http://www.hjarnstorm.com/nummer/109/109_FB.html

Hur kan man förändra, få individen att synas utan att samhället går under och samhällets funktion att skydda kan bestå och vi-känslan växer sig starkare?

Hörde på Alltinget P4 direktsänt från Trädgårdsföreningen 24 maj 2012. Där utvecklades frågan om vad som händer om en lök planteras upp och ner. Svaret blev att den söker sig uppåt ändå, om än en lite krokigare väg. Blomman består av ämnen som gör att den både växer mot solen och ifrån med tyngdlagens hjälp. Det kallas för gravidipositivism eller gravidinegativism. De nämnde också i programmet att man gjort experiment på blommor i rymden i tyngdlös miljö och då har blomman växt runt sig själv tills den till slut funnit ljus...

Genom att växa åt rätt håll, där rätt dialoger förs som öppnar, finner sammanhang och blir bättre. 


En film blir färdig till redovisningen men processen fortsätter att beröra...

Jag vill redovisa en film och bestämmer mig för att det blir den uttrycksform som når alla deltagare bäst bl a för att vi skulle hålla oss till en lokal med projektor och ett rum tajt med åhörare. För mig låter det som en filmvisning om ljudet är bra. 
Det material jag har arbetat fram är för mig idealiskt att lägga samman till en film, där jag har lagt till fler inslag där jag går genom vass, ur och in, igenom. Jag lägger till inslaget med skuggfigurerna och den fasta stadsplanen. Jag lägger även till elden som dels kan förstöra men också ge näring... 

Om jag funderar hur man kan arbeta vidare skulle jag kanske arbeta mer med att pröva rika dialoger, att finna de gömda, att få betraktaren att ta del i bärande dialoger. Även knyta ihop mina tidigare gestaltningar mer och se om det finns fler samband. Ser att denna gestaltning och den innan jul hänger ihop med fokus på offer och förövare. Känner dock att det fördjupats när jag gått in på jaget kopplat till makten och individers möjlighet att påverka genom dialoger. Denna gestaltning har en vinkling åt det oskyldiga som blir skyldigt och tvärs om, förra gestaltningen var det skyldiga som blev oskyldiga beroende på ett naturfenomen, men i båda en slags fokus på dynamiska offer och förövare där de i samma person och vid olika tillfällen ses olika och hur samma personer kan ta olika skepnader, uppfattas olika. Tidigare gestaltningar har fokuserat mer till min egen längtan, mitt eget arv, vem jag är och varför jag vill uttrycka mig estetiskt. Kanske har teman styrt mig annorlunda, kanske har handledningen varit olika, kanske har jag mentalt varit befunnit mig på olika platser...

Avslutningsvis reflekterar jag över min process där jag använder många tekniker;

 

varför använder jag mig av flera tekniker så mycket och gärna arbetar från flera fronter samtidigt. För mig är det ett sätt att söka mig fram, att byta perspektiv genom att byta medium där de kanske även påverkar varandra. Jag känner att jag kan skynda på processen samt se saker utifrån vinklar jag inte skulle funderat på… Möjligheten finns alltid att backa och hämta om man har processmaterial. Jag har inte problem att visa och känner mig nog mest nyfiken. Tidigare har jag gjort skillnad på konstnärligt arbete och tvärvetenskapliga synsätt och mest funderat mycket på dem separerade. Nu känner jag mest en mening att förstå och arbeta undersökande. 



_________________________________________________________

Redigering och Performance

Jag redigerar inspelat material av stadshuset och markerar lagren olika för att få fram skuggfigurer och en markerad byggnad och markerad rörelse för att skapa en annan dimension ett annat sammanhang än det först synliga.

IN uttryck- tanken att gömma genom att återvända, upprepa och förstöra.

Arbetar även vidare med elden och skapar en förenkling och en utveckling av bild och ljud.

UT uttryck- mognad dialog genom att lyssna, tala och göra annorlunda. Foga fler bilder och ljud samman och därigenom få en annan verklighet.

Gör performance på stan med kärvarna.

In - Dynamiska kärvar. Utmana makten, samhällets normer och grupperingar där individen i staden inte alltid får ta plats. Ta en plats i tillvaron mentalt och rumsligt där alla ska ges möjlighet till en meningsfull tillvaro i det moderna samhället.


Jag börjar med en liten glänta i Vasaparken. Vassen gömmer sig i gräset men känslan är stark när jag gör det. Det känns som ett slags utövande av yoga i parken när man böjer, drar, spänner och trycker ner kärvarna medveten om att det gör ett avtryck på omgivningen av röster och rörelser runt ikring.

Jag rör mig med min suveräne kameraman in mot avenyn och Stora Teatern. Jag gör anspråk på ytan jag tittat ut innan och verkar accepterad. Tyvärr blåser det alldeles för mycket och jag ger upp ganska omgående.

Jag tar en grusplan vid Nya Allén istället nära en staty. Det är hyfsat ilä och underlaget är grus. Här får jag en annan känsla av ett organiserande av kärvar där förbipasserande är många och mina rörelser verkar smälta in och min kostymklädnad förvirrar där det är lätt att få uppfattningen att jag just tappat fattningen från ett kontor och demonstrativt tar avstånd från det inrutade arbetet och beger mig ut i en närliggande park på arbetstid och börjar ställa upp vasskärvar. De närliggande kontor med skyltfönster kanske undrar vad jag men också de själva gör. Tänker på en dansgrupp jag känner som arbetar med contemporary art där de fokuserar på konfliken med stereotypa moment som kan dyka upp när pappren tar över och blir en massa utan identiteten. De gör med sin dans det oväntade på offentliga platser...
http://www.goteborgnonstop.se/2009/12/12/minutes-2-0-dans-dar-du-minst-anar-det/

Avslutningsvis söker jag mig till Vasaparken dit ett antal människor ockuperat en del av parken under en veckas tid. De söker få människor att tänka till vad man egentligen får göra och inte, att uppmana människor att ta plats i det offentliga rummet. De hade fått besök av polisen under morgonen där man hade ifrågasatt deras närvaro i parken. Det slutade med att de skildes åt i ömsesidig respekt där de kunde fortsätta hålla till i parken.

Jag var intresserad av att göra min grej även där, nyfiken på hur det skulle tas emot och även hur det skulle kännas för mig och eventuellt se om några av deras tankar påverkade mitt.
Jag blev väl emottagen och de var mycket nyfiken vad jag skulle göra. Det hade ju i och för sig varit rätt egendomligt om de hade sagt att jag inte fick vara i parken, men det har väl förekommit motsägelsefullhet förr. En del av dem och förbipasserande betraktare trodde först att jag tillhörde deras grupp men de insåg snart att min aktivitet skilde sig åt avsevärt. Men på något sätt blev mina rörelser och placeringar en kommentar, att jag satte in deras aktivititet i ett metaperspektiv. Min önskan om dialog växte starkare i min performance där bland människor som vågat ta ställning för något de tror på. Jag hörde efteråt hur de talade mer i form av hur viktigt det är med dialoger och att vilja möta t ex poliser och förbipasserande med åsikter som skiljer sig, föra dialog då alla har något bra att tillföra deras sak.
Jag kände under denna performance att det dels var min tredje performance men framförallt att det dök upp en annan insikt i mitt arbete hur jag sätter kärvarna på plats; att det ständigt behöver arbetas med dialoger och att man aldrig blir färdig i ett samhälle. När en del av kärvarna blåste omkull och jag var tvungen att ställa dem upp igen, om och om igen, var det också symboliskt för hur man bedriver dialoger, att man där måste återvända, inte för att gömma sig utan för att övertyga eller lösa konflikter, beröra sakfrågor, färgas av varandra och trycka på sina argument.
Jag kände att de runt i lägret som funderat mycket på dessa frågor påverkades och gjorde intryck av min performance och faktiskt gav dem ett djup och en förståelse även i deras process vilket var mäktigt att känna.


Jag fick en kram av min nya kameraman i lägret och begav mig...

Ut - dialog kräver vilja och energi där kärlek gör att man orkar

Förortsbränder och Korruption

Halkar in på förortsbränder i Göteborg 2009 när jag söker på individ, samhälle, konflikter och bränder.

Hittar artikeln "Förorten brinner - en psykoanalytisk läsning" skriven av Annika Stiebe på Riksföreningen Psykoterapi Centrums hemsida. Hon skriver om varför det brinner och kastats stenar i förorter i Göteborg 2009.
http://www.riksforeningenpsykoterapicentrum.se/insikten/artiklar/forortenbrinner.htm

Stiebe använder sig av Freud för att förklara vilka mekanismer som ligger bakom konflikterna i förorten.
Hon skriver om Freuds syn på auktoritet och urfadern som först ges auktoritet som död och om samhället som uppstod ur en mellanmänsklig gemenskap ur en gemensam pakt. Termen auktoritet har romerskt ursprung som betyder utvidga. Vad de som har makten ständigt utvidgar är grunden.
Stiebe skriver att Freud anser att makt kräver grupptillhörighet och ett bemyndande. "När legitimiteten ifrågasätts vädjar den alltid till sitt förflutna medan ett rättfärdigande alltid hänför sig till ett mål som skymtar i framtiden.  "Våld kan vara berättigat men aldrig legitimt." Makten måste man förstå som inneboende i själva förekomsten av en politisk gemenskap medan dess legitimitet endast kan härledas från gruppens ursprungliga förening. Denna makt uppträder som "rätt"makt och behöver till skillnad från våld aldrig legitimitet men den behöver rättfärdigas"

Samtidigt skriver hon att Freud även påstår att"man gör en missbedömning om man inte tar hänsyn till att rätten ursprungligen var den råa styrkan och än idag inte kan undvara stödet av våld"

Stiebe anser att en sådan förblandning av våld och makt verkar ha varit orsaken till bränderna i förorten.



UTTRYCK
Jag söker skissa upp Freuds teori om maktförhållande och därefter applicera den på psykoterapeften Annika Stiebes beskrivning om Nullokratins auktoritet.









UTTRYCK

Filmar stadshuset i Göteborg klockan fyra som symbolen för maktfullkomlighet. Jag fokuserar på Stiebes resonemang kring händelser i rum och tid; ÅTERVÄNDA, UPPREPA och FÖRSTÖRA som hon kopplar till auktoriteten "att gömma sig" när jag klipper...

UTTRYCK

Kärvar

Kärvtekniken kom av sig själv när jag skulle bygga dödshuset då jag behövde samla ihop vassen för att kunna fästa vassen på träribborna. Det är en del av processen och byggandet och jag tycker uttrycket känns starkt och självklart för mig att gå vidare med.

Wikipedia 
Kärve, eller äldre nek, är en bunt kärngrödor, det vill säga sädesax, sammanbundna för att lättare kunna hanteras vid lastning, tröskning etc.
Enligt tradition sätts det i vissa nordliga regioner ut en så kallad julkärve, vilket är en fågelmatning, för småfåglar i juletid.
Ordet "kärve" härstammar från tyskans kerben, och är besläktat med engelskans carve och refererar till att man förr skar av sädeaxen med en skära.





Piantagione di grano, Tacuinum sanitatis Casanatense (XIV secolo)



 






























VARFÖR har jag gjort många kärvar?

Utifrån Freuds teori om maktens behov att utvidga sig genom auktoritet och stöta på ett naturligt motstånd i konflikter med människan som fått ge bort delar av sin frihet för att få trygghet i ett samhälle har den psykoterapeftiska författaren Annika Stiebe på Riksföreningen Psykoterapi Centrums i tidskriften Insikten nr 1, 2010 som kopplat teorin till förortsbränderna genom att definiera den moderna makten som byråkrati och auktoriteten som "ATT GÖMMA SIG". Denna makt kallar författaren för NULLOKRATI. Då blir människan rådvill för att man inte kan kanalisera sin frustration mot någon eller något och en revolt uppstår. Våldet från myndigheten behövs för att stävja invånarnas frustration och skapa ordning så byråkratin kan fortsätta utvidga sig och "gömma sig"

Jag vill koppla moralfilosofen Jonathan Haidt och hans teori om ett välmående samhälle som bör formas genom att ta vara på varandras ståndpunkter och via dialoger skapa något nytt. För att ha dialoger måste man tala om vad man tycker och för att komma vidare måste man kompromissa. Det är lättare om man i allmänhet har något att vinna på dessa ständiga konflikthanteringar, att alla måste arbeta förebyggande, lyssna på varandra.

Jag vill uttrycka nullokratins påverkan genom kärvarna av vass. Genom att sätta dem i mängd vill jag visa auktoriteten i en byråkrati; ATT GÖMMA SIG

Genom att binda dem i kärvar ger jag nullokratin möjligheten att mogna, att skapa förutsättningar för en dialog. Det finns ett hopp.



VIDARE..

Läste i GP idag 120512 artikeln skriven av Pär Düsing om Göteborgs korruption. Där står det att "kretsen som kan dömas för mutbrott utvidgas och det blir tydligare vad som kan anses som grovt brott".

Jag lägger märke till ordvalet utvidga i Düsings artikel och sätter den samman med artikeln i Insikten om hur nullokrati UTVIDGA och auktoriteten att GÖMMA sig. Kan man gömma sig stimulerar det till korruption. Düsing hänvisar till professor BO Rothstein vid QoG-institutet i Göteborg som frågar sig hur vreden kan vara så stor mot korruptionen med tanke på hur låga belopp det rör sig om. Rothstein menar i artiekln att medicinen mot korruptionen är jämställdhet,bred universiell utbildning på lika villkor och korrekt rekrytering till offentliga tjänster för en opartisk välfärdsapparat.

Om jag sätter tesen att förortsbränderna och korruptionen hänger ihop med nullokratin, att det bara är olika sidor av samma mynt, borde detta stimulera makthavarna och samhället till bättre dialoger och sluta gömma vad man håller på med...

Kärven en uppmaning till makten om dynamisk mognad genom dialog...

Tänk om arbetet med att medicinera mot korruption även kan ge makten möjlighet att mogna i sina dialoger och våga ta konfliker med alla invånare i samhället...


UTTRYCK

Blå elden; kan tänka mig att sätta samman den med kärvarna då den kan ge uttryck för dels den revolt förortsbränderna visat och dels den korruption som yttrat sig i Nullokratin.



Kopplingar till formen

Under mitt arbete med kärvar hade vi en dag ett samarbete med japanska studenter och dess lärare en arkitektutbildad konstnär som nu arbetar med lärarprogrammet i Tokyo.

Vi arbetade med att rulla tidningspapper till hårt byggmaterial. Under konstruktionen ser jag att den japanske läraren tar en bunt papperspinnar och gör formen jag arbetar med.




Jag har även tidigare arbetat med just lika långa delar för att hitta uttryck när jag arbetade med tops, ljus och skuggor i min gestaltning LBD 440 tema Ideal. Finns på min blogg...



Källor till uttryck genom mängd, multiplicering

Ai Weiwei
http://svt.se/2.149965/1.2575752/ai_weiwei_-_kinas_samvete

kopplingar från dödshuset

Inom arkeologin talas det ofta om att det är lätt att tolka men att det knappast kan vara några sanningar även om det går att visa på mycket genom vetenskapliga undersökningar av föremål och gravar.

Bengt Molander hänvisar i sin bok "Kunskap i handling" till diktaren Gunnar Ekelöf och sin dikt "Tag och skriv"; "Bevittnandet skiljer sig från det bevittnade. den fastlagda kunskapen-åtminstone som bevittnad, betecknad, beskriven - skiljer sig från sitt föremål, det kunskapen handlar om."

Arkeologen Sven Isakssons påpekar i sin rapport "Stil, gods och kärlanvändning" att mönstren på keramiken likt den som påträffats i Dödshus är omöjligt att bestämma om det beror på förändringar i godsanvändning, om det har med sociala faktorer, tid eller geografiska avstånd.

http://su-se.academia.edu/SvenIsaksson/Papers/116798/Stil_gods_och_karlanvandning_-_neolitisk_keramik_fran_E4_an_undersokningarna_i_norra_Uppland

Det är med andra ord svårt att kunna säga att Dödshuset med säkerhet var just en försonande cermoni även om tecken från utgrävningar kan peka på detta och välviljan hos tolkare pekar mot en sådan tolkning.

Det är intressant hur allt kan få bäring, hur lätt det är att ta saker ur sitt sammanhang även i vår tid.



Tänk om jag tar bort information från föremål eller händelser. Vad händer då?

Julgran

Om man utgår från att människan i sina förenklingar även känner en rädsla, har drabbats av olyckliga omständigheter och möter det okända;

vad händer om man drar för snabba slutsatser?

vad händer om jag lägger till information?

William Holtman Hunt - The Scapegoat


Elden, vassen och mediering av ondska fick mig till "Syndabocken"






Nancy Belfer "Weaving - design and expression"


 Slår på syndabock i Wikipedia där den står för utplånande av människans synder:
"Genom en ritual fördes synderna över på djuret vilket fördes bort eller dödades. Bland annat i Torah/Gamla testamentet i Bibeln (Tredje Moseboken, 16 kapitlet) finns berättelser om syndabockar, men liknande ritualer har förekommit i andra religioner än judendomen. I Antikens Grekland tillämpades en ritual med en mänsklig syndabock (pharmakos), då en funktionshindrad, tiggare eller kriminell gavs skulden för sjukdom, svält eller invasioner och drevs ut ur samhället. Vissa menar att pharmakosen dödades, men många forskare menar att de tidigaste bevisen (fragment från den jambiske satirikern Hipponax) endast visar att pharmakosen stenades, slogs och drevs ut från samhället."
"Som metafor används ordet syndabock när en person ges skulden eller tar på sig skulden för det någon annan gjort för att skydda denne. Att "leta syndabockar" innebär att man försöker peka ut enskilda som skyldiga till händelser där egentligen många är skyldiga."



Pharmakos






I en artikel i SvD från 3 maj 2008 "Getens väg från syndabock till julbock" skriven av Torgny Nordin berättar han om hur synen på geten har förändrats. Från att  det fornnordiska samhället vara ett hyllat djur som symbolen för fruktbarhet och styrka dragandes Tors vagn till att i och med kristendomen se geten som skamlös sexualdriftig. I Bibeln står det att geten ska skiljas från fåren. Även personer som var i kontakt med getter kunde drabbas och vara bidragande som i häxprocesser t ex.
Dock har geten via Jenny Nyströms julkort där hon avbildar "lappgeten" fått en plats i den religiösa svenska julen... "Lappgeten" minskats till ett fåtal djur då samerna tar helikoptern till sina hjordar.
Det är enligt Nordin svårt att peka ut urformen men man kan konstatera att fåret och geten kommer från samma urfader någonstans i Centralasien...


Den som skyller händelsen på en "syndabock" kommer inte vidare så länge syndabocken inte ställts till svars. Om det inte är möjligt, exempelvis vid en naturkatastrof, kan det bli fatalt för individen, menar David Eberhard (chefsöverläkare på S:t Görans sjukhus). I förlängningen kan det leda till kroniska besvär som mardrömmar, panikkänslor och tvångsbeteende.
http://www.dn.se/nyheter/sverige/lakarna-gor-sig-redo-att-lyssna?rm=print



Secret Chamber

Jonas Andersson skriver i en artikel i SvD om den franske tänkaren René Girard i ”La Violence et le sacré” (Våldet och det heliga) och vilken roll han anser att syndabocken spelat i civilisations-processen. Han berättar om Girards tankar vad som händer när "allas krig mot alla" övergår till "allas krig mot en".
Många filosofer med Rousseau i spetsen på 16-1700-talet ansåg att samhället uppkommit igenom människans förnuft enligt Andersson samtidigt som han hänvisar till Girards bok där han säger att grunden till vårt samhälle är ett mord.
Andersson berättar att Girard har en teori om att människa har ett "mimesiskt begär". Någon gång i tidernas begynnelse ska våld ha utbrutits till följd av begäret att efterlikna- en slags förvärvslystnad. Rivalitet uppstår när en människas begär blir en kopia av en annans begär. Rivaliteten leder då till våld där alla slåss mot alla. Girad anser då enligt Andersson att det uppstår en syndabocksmekanism; en oskyldig skuldbeläggs och dödas.
Paradoxalt går syndabocken från att vara ett hot till att ikläda sig hjältens roll då allt blev bättre då han skuldbelagts...

Syndabocken blir nu en dynamisk symbol enligt Anderssons återgivning.

I artikeln skriver Andersson;
"Med sin teori förser Girard kristendomen med ett tungt vägande argument: genom Jesu korsfästelse har syndabocksmekanismen, som tidigare hållits dold, blivit uppenbarad. Därmed har också ett i historien unikt imperativ uppstått: en uppmaning att ställa sig på det oskyldiga offrets sida."



En av världens mest citerade moralpsykologer, Jonathan Haidt menar att våra värderingar knappast är av ett rationellt övervägande slag, utan kommer från en flockmentalitet. Han menar att det behövs både konservatism och liberalism för att det ska kunna skapas en jämvikt.
Jing och Jang, Buddismen - var aldrig för eller emot något, det är hjärnans värsta sjukdom. Ändra andra genom att försöka se hur den andre tänker likt Dali Lama...

uttryck dödshus _ film

Kopplar det till liknande uttryck som Janet Cardiff som har brännt upp en lada i Kanada. 
http://www.cardiffmiller.com/artworks/inst/houseburning.html
"We arranged to burn down an old farmhouse in Ontario Canada and the local fire department agreed to supervise the fire. The viewer sees and hears the firemen running past the burning house in 3D audio. "

Att genomföra och dokumentera en brand kräver vissa förberedelser. Om man dessutom vill hålla sig inom lagens riktlinjer och göra det säkert får man vara mycket strategisk och medveten om hur man vill ha det. Detta tar tid men har man erfarenhet av att filma och gått på ett antal minor kan man skära mycket på den tiden.

Väl på plats skapar jag en miljö där jag i detta fall filmar skapandet som blir en händelse i tid.
Jag valde att sätta ihop huset på plats då det var lättare att ta ut alla delarna i skogen men framförallt för att det kändes viktigt att anpassa utseende och storlek efter platsen. Detta gav givetvis en spänning att inte ha något färdigt men ger en möjlighet att förenkla och söka hitta ett renare uttryck, att skala av. 

Var i grafikverstaden med Susanne i veckan och tryckte en del med kartong. Hon talade om vikten av att inte föra över skisser för mycket utan arbeta direkt på kartongen. Jag gjorde väl både och, men att ha skisser forma om, ta bort och lägga till former kändes bra.



Filmen jag klippte ihop är ett råmaterial där jag letar efter uttryck som intresserar mig och för mig vidare. Att gå vidare kan också vara att helt lägga den åt sidan men också att ta delar av den och fortsätta...

Klippte ur den blå elden som får en dynamisk känsla av annat material än bara eld