Tar nya avstamp och i samråd med handledaren får jag fog för mina tankar att det spretar en aning med nät och fångst. Det finns för mycket association till fiske, fönarna går vilse och fokus tas ifrån tillstånd och påverkan.
Känns att jag vill fokusera på gestaltningen påverkan som jag hängt upp. Våga låta DET vara enkel och direkt i sitt uttryck. Detta innebär givetvis att jag låter fångstanordningen bli en process och inte en del av slutredovisningen. Åtminstone inte nu.
När det nu är sista veckan landar tillståndet påverkan i tankarna. Jag börjar tänka konsekvens och känner igen mig från tidigare gestaltningar i att det händer så mycket de sista dagarna bara man har ett öppet sinne och vågar kasta de stickspår man inte tror på... Funderar på hur jag likt en vind skulle kunna gå vidare och gestalta en konsekvens, en fortsättning av vinden där jag också kan blanda vindens påverkan med konsekvenser och dessutom få med geografiska hörn där tidsskillnader och olika tider på dagen låter allt bli ett myller och därigenom skapa en särskild sorts magi. Då tänker jag ljud och kommer av en slump in på radiotrafik från räddningstjänster och polisväsende när jag googlar på föhnvind i kombination med olika sökord. Jag fastnar för testsignaler som ger mig en första grund att stå på och prova mig vidare med. Jag utnyttjar mina tidigare erfarenheter att arbeta abstrakt i slutfaser av gestaltningar och vill skapa nya kopplingar och finna masseffekter som leder, får mig att upptäcka en annan mening och kontext. Jag hittar ljud som bottnar i en verklighet. Just den verkligheten har varit viktig från början när jag valde vind och hastighet. När jag nu hittar ljud som bottnar i en verklighet utan att jag behöver agera fiktivt, kan jag koppla på radioljud från testljud och maskiner och leka med olika bakgrundsljud från olika miljöer och kulturer och därigenom få fram den komplexitet jag är ute efter och ge mig min magi... Kan jag få vinden att bli ett väsen. Kan jag ge Föhn-vinden dåligt samvete?
Jag bestämmer mig för vissa ljudkombinationer som får återkomma och där skapa en omedveten känsla av igenkännande och farhåga. Genom att dessutom vara medvetet omedveten i vissa placeringar och leka fram kombinationer kan jag få fram...
När jag nu kopplar samman känner jag att tänk om betraktaren kan vara delaktig, tänk om radiotrafik kan snappas upp olika, tänk om man sammanför det olika betraktare observerar kan nå ett nytt kontext. Jag vill pröva att låta betraktaren får möjlighet att göra ett avstamp på trafik och placering i verket. Jag ger betraktaren möjlighet att skriva på postit det man själv observerar och därefter fästa på verket. Kan något hända där? Vet inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar