reflektion på gestaltningen

Under redovisningens diskussion konstaterade vi att man kan bryta ner den avslutande gestaltningen än mer om man vill. Det går att skala bort och lita på ögats förmåga att läsa ytterligare.
Det är en avvägning. I detta fallet att låta gestaltningen ta ytterligare en vända i slutskedet, för att nå tolkningar av Cervantes berättande som metaperspektiv på metaperspektiv.

Är länken överflödig, är klockan överflödig och är boken en kapsel i sig?

Jag hade själv de tankarna men behöll dem kvar.

Jag ville föra in att en bok bär med sig ett innehåll och ett sammanhang runt ikring den som gjort att författaren befunnit sig i en miljö för att publicera den. Som Engberg i Ord&Bild uttrycker det om Aurells författarskap;  

”Aurells texter är en ovanlig påminnelse om litteraturens förhållningssätt till tid: att den skönlitterära texten kan betraktas som en tidskapsel, inte enbart i betydelsen att den bevarat svunna tiders leverne, utan också som en behållare för tiden i sig. De timmar som lagts ned för att forma orden, har klibbat sig fast vid dem, löses upp och flyter ut i rummet om man rör vid dem” 

Om jag inte har kapseln eller behållaren leder jag inte sammanhanget åt det hållet. Genom att ha flera saker igång i gestaltningen, liknar det mer en process, ett tillstånd där flera tankar är igång samtidigt.

Kedjan skulle absolut kunna tas bort. Kanske är trots allt det andra alternativet, att bara ha rosmarinkvisten kvar tillsammans med boken en utväg, men då tappar jag diskussionen om skönlitteraturens koppling till samtiden, där anteckningar och reflektioner på gamla anteckningar kan kopplas till en samtid.

Finns flera tankar kring viktighet och dess roll i min gestaltning. Sambandet mellan Don Quijote och "All my friends are superheroes" där kampen om tillvaron med Cervantes ifrågasättande av viktigheter och Kaufmans hävdan och drivkraften att hålla sitt förhållande levande lockar mig till att dra paralleller i mitt utforskande.

Det finns mycket att säga om Ord&Bilds engagemang i konstnärlig gestaltning i sitt senaste nummer, där viljan att finna konstruktioner av nya begrepp eller där begrepp kan få en ny innebörd, kan kopplas till HDKs lokaler. I tidskriften finns även exempel på ett samtal med Madeleine Gustafsson om översättning på Valand, där hon beskrev den ofärdiga översättningen, där det gällde att bryta ner text till en språkgröt för att sedan bygga upp den igen. Detta talar vi mycket om även på under våra handledningar hur viktigt det är att bryta ner sammanhangen för att sedan bygga upp gestaltningen i det nya.

Vi diskuterade även begreppet "slow science", där man tillåts tolka texter i långsam takt och vad som händer när man läser om en text, både omedelbart men även senare i livet.  En text som är svårare kan överges men den kan också nagla sig fast i viljan att tyda den, och det är i det intresset något händer när uttryck och läsning fångar varandra och det är då texter med intressanta metaperspektiv vinner i längden och i vissa fall gör sig odödliga, som i Cervantes och Aurells fall.

avslutande inlägg innan redovisningen

Jag har gjort en tidskapsel där jag stoppat den skönlitterära boken Don Quijote i. På utsidan av kapseln har jag satt ett tidsur. Till kapseln har jag knutit en skissbok och i skissboken har jag en sida uppslagen där det står ordet "nu". På andra sidor i skissboken finns det också sidor där ordet "nu" finns, med olika typsnitt, storlekar, vridna åt olika håll.

I min process har jag arbetat med min och andras förhållande till viktigheter genom att använda mig av relationella metoder. Jag har i relation dels medvetet spelat roller av viktighet eller bara varit mitt viktiga jag men jag har också sökt relationer till andras viktighet. Jag har också använt mig av en eklektisk metod där jag sökt påverka min gestaltning genom att tillföra nya spår eller störa för att se om jag kan förstå eller se mitt utforskande annorlunda. T ex har jag läst den skönlitterära boken Don Quijote och ur den tagit termen "att göra sig viktig", men även arbetat med Lena Wiklunds metatolkning av boken "Lidandet som kamp och drama" där Don Quijote och hans strävan skulle kunna tolkas in i vår samtid som den målmedvetna vardagsmänniskan som måste uppfylla alla viktigheter men inte har kontroll över sitt inre liv och självförverkligande. Alla är olika och viktiga vilket skapar olika behov och viktigheter. Jag har även läst "All my friends are superheroes" av Kaufman för att tillföra en syn på vardagliga egenskaper hos människor som superkrafter, där man bara utvecklar en förmåga stark men där man i sin obalans är lätt att stjälpas av sig själv eller andra. Jag drar paralleller till viktigheter och måsten och den balansen man söker. Det fyller på och nyanser min bild av begreppet viktighet.
Ur dessa metoder har jag med hjälp av boken Don Quijotes eget resande, själv rest, sökt bokens ursprung där de centrala delarna kom till i skiss och publicering. Jag har sökt bokens ursprung i Valladolid, Spanien och på vägen insett hur boken i förhållande till varje läsare har ett eget liv och en egen tolkning kopplat till varje gång den läses. Det betyder i sin tur att varje läsare kan läsa den flera gånger men tolka den olika beroende på samtidens förutsättningar, den individens erfarenheter och känslotillstånd.

Jag tar med mig denna sociokulturella tolkning av en skönlitterär bok som skrevs i en särskild samtid då ett särskilt leverne präglar bokens uttryck. Det som gör en bok anpassningsbar till varje samtid och varje gång en läsare öppnar tidskapseln är dess metaperspektiv. Finns det en djupare mening och budskap i boken kan varje läsare öppna kapseln och göra boken till sin. Don Quijote är en sådan bok och den kom att få och har en stor betydelse dels i sitt berättande men också hur tankebanor kan böjas runt.
Jag refererar till Valladolids nyårskonsert på Teatro Zorrilla samt första stycket, ett växelvis samspel mellan musikerna och en poet influerade av Cervantes där musikerna tolkade och gestaltade poeten och hans uppläsande rader vilket gav mig ännu en förståelse och insikt i bokens betydelse för Spanien och hjälper mig i min process mot tidskapseln...
https://soundcloud.com/spica-ae/tolkningar-ur-tidskapseln
Jag refererar till Ord&Bild nummer 5, 2012 som skriver om konstnärlig forskning. Bl a chefsredaktören Martin Engbergs egen tolkning i inledningen och i sin artikel s 44, "Vad är det som låter?" om beteendevetaren Tage Aurells texters betydelse i sitt undersökande uttryck och vad de sätter för avtryck i samtiden och där de verbalt begreppsbildar min gestaltningsprocess och skapar kedjereaktioner. Men där också den konstnärliga forskningen lyfts fram och ställs mot den traditionell forskning, där han i inledande orden slår ett slag för "autodidaktens återkomst", den egensinnigt spretlärde då den individfixerade tiden råder där Engberg föreslår ett slag för studiecirkelns återuppvaknande för att praktisera "den långsamma vetenskapen".

Jag avslutar min gestaltning genom att söka gestalta den skönlitterära boken och förhållandet till tidskapseln och läsaren. Tidskapseln är relationen dels till tiden den skrevs men också till den samtid läsaren öppnar den i. Klockan på kapseln symboliserar den samtiden. Skissboken kopplas till sin läsning av boken men också till tidigare samtida tolkningar av boken. När man vänder blad i anteckningsboken sker en reflektion i nuet och möjligheten till att dra paralleller eller se paradoxer. Genom den reflektionen ges en förutsättning för bildning och ett utforskande.



Jag plockar ut fem val i min process som har varit avgörande;

- när jag valde att bråka med min process genom att läsa Don Quijote för att se om min gestaltning kunde ta en annan väg eller bara förstå den
- när jag valde att möta människor jag inte har någon anknytning till på offentliga platser och utforska begreppet "att göra sig viktig"
- att våga släppa allt så sent, kort och gott inse att man har många viktigheter som kan betraktas som måsten, resa och söka dess ursprung i Valladolid
-att fortsätta använda mig av relationell och eklektiska metoder hela vägen och tillföra nya tankar även när jag lossat, när jag tillförde tankarna i Ord och Bilds senaste nummer som berörde konstnärlig forskning och tog till mig nyårskonsertens tolkning av Cervantes, då jag formade tanken om boken i tidskapseln och kunde tolka Cervantes trädgård som en egen arena och en egen nedsänkt tidkapsel
- att välja att viktigheten bara är en del av mitt utforskande och process, något som jag kan ta med mig till essän och koncentrera mig på skönlitteraturen och dess förhållande till tidskapseln och dess öppnare och inse att viktigheten bara är ett av många möjligheter till tolkningar i de återkommande läsningarna av boken

sätter ner foten och resandes i nuet och rummet

Jag släpper alla måsten och målar dem över hela torget i struktur. Därefter följer jag mina bubblor av innersta längtan.

 
Konstnärlig referens;

http://www.smart-direct.co.uk/red-carpet-events.html

http://www.aasarchitecture.com/2012/11/Grand-Canal-Square-Martha-Schwartz-Partners.html

http://coolboom.net/landscape-design/city-lounge-by-carlos-martinez/  

http://wwwyatzer.com/infopoint-Linz09-by-Caramel-Architekten

Jag släpper torget, tar min bok Don Quijote och söker dess ursprung. Resan går till Valladolid där bokens författare bodde när han publicerade sin första del och skissade fram den omtalade andra delen av Don Quijote...

Resan är central i boken jag läser och som jag haft som mål att återupprepat koppla till det dagliga levernet. Nu reser jag och möter nya intryck där jag fortsätter att använda mig av relationella metoden att vara viktig och se om perspektiven förändras när jag byter miljö.

Jag finner det senaste numret av Ord och Bild nr 5, 2012, som till min glädje handlar om konstnärlig forskning och gestaltning utifrån andra perspektiv vilket ger mig en bekräftelse på de tankar jag bär på. Numret beskriver och ger exempel på ur orden kan användas i konstnärlig gestaltning; tankar om skönlitteraturen som en tidskapsel dels i uttryck men också utifrån ett metaperspektiv tas upp. I tidsskriften talas mycket om Tage Aurell som en föregångare och med sina texter som beteendevetare från 40-talet har inspirerat och banat vägen för dagens sätt att bedriva utforskande arbete med hjälp av det skrivande ordet. Min resa fylls av dessa tankar och de sätter igång kedjereaktioner i min tidigare gestaltningsprocess.

Jag möter staden och dess viktigheter på en nyårskonsert och får ett oväntat möte med Cervantes då en av stadens poeter skapar ett stycke genom att växelvis läsa upp sin poesi inspirerat av bla Don Quijote där symfoniorkestern svarar med att tolka de rader som läses upp. När landets kris och minnet av boken 400års jubileum 2005, faller det sig naturligt att Don Quijote har en renässans i folkets hjärta där nyutgåvorna och tolkningarna duggar tätt...

Konstnärlig referens,

 
Jag finner Cervantes hem i Valladolid och dokumenterar upplevelsen i fältanteckningar och bilder.
I hemmet i Valladolid söker jag ta bort viktigheter i trädgården utanför hans hem, delar av platsen som jag tycker var måsten, oviktigheter och som störde mitt jag. Jag fann att inget skulle bort, det var ursprunget dels till min bok men också till den jag är, ursprunget i relation med samtiden. Att gå ner i trädgården och möta hans hus som låg tre fyra meter nedan gatuplan var i sig en tidskapsel. Det var som att gå ner i en arena. Upplevelsen var så stark att museet som inretts för några årtionden sen och fanns i hans hus t o m kändes överflödigt. Allt fanns i platsen och myten om Cervantes. Platsen i dess stad gav en insikt om hur jag vill förhålla mig till boken och att alla som läser boken har rätten att hitta sitt sätt att förhålla sig till den...

Jag utformar nu tanken om en tidskapsel där boken ska ligga. Boken är skriven utifrån den tidens leverne men har ett metaperspektiv, tankebanor som är aktuella än idag. Boken betraktas av många som den första skönlitterära boken och dess läsare befinner sig alltid i nutid i ett subjektivt tillstånd med egna erfarenheter och värderingar. På tidskapseln ska det sitta ett ur som symboliserar den nutid då jag som läsare öppnar boken och läser den.
Vidare tänker jag koppla en skissbok till tidskapseln där varje anteckning utifrån en läsning av boken skrivs i nuet. När man vänder blad får de gamla anteckningarna en annan dokumentär betydelse. Anteckningar som läses blir åter i nuet i reflektionen. Genom att dra paralleller och finna paradoxer mellan sidorna kan insikt och bildning leda vidare. Jag vill gestalta det genom att formge ordet nu på olika sätt i skissboken. Mellan sidor i boken drar jag ett antal röda garn som får symbolisera reflektioner.

Konstnärlig referens,

 http://hofv2.wordpress.com/category/utomhus/page/2/ 

Kristianstads kommun, Cecilia Sandén

http://www.nordiskamuseet.se/Publication.asp?publicationid=2886

http://www.kuriren.nu/nyheter/default.aspx?articleid=6607252

Dreams´ Time Capsule 

The Project

http://www.elisatosoni.com/_pages/dreams_time_caps.html

 Riksutställningar 2011 Nattpäron, Göteborgs Stadsmuseum
Ge burkar olika innehåll

vardagshjältens krafter och gärningar

Jag identifierar vardagshjältens superkrafter som ter sig normala men vid upprepade tillfällen utvecklas till krafter likt en blind utvecklar sitt hörselsinne.

Jag fotar några vardagliga färdigheter/uppoffringar och använder appen  "a typo picture" som transformerar alla bilder till ord.

Jag sammanfattar krafter genom att sätta samman ord utan mellanslag, där jag tolkar in skuggans frigörelse och applicerar dem på foton i appen. Vanliga gärningar blir då superkrafter. Oftast träder superkrafterna in när det som förväntas redan har passerat och du ändå fortsätter...

 

När du räddar världen fördunklas och skyms de inre behoven. En riktig superhjälte ska inte känna efter, men brottas ständigt med dem... Är det inte det vi vanligt dödliga också uppmanas göra? Alla superhjältar kan dö... Är vi alla superhjältar?

vägen som hör av sig

Går vidare med att knyta an till Don Quijote och att vara på väg, med hjälp av relationella metoder. Blandar det med Kaufmans uttryck av superhjältekrafter som särskilt utvecklade neuroser.

görmångaviktigasaker

Att vara relationell är ett medvetet val med insikten att jag faktiskt ändå påverkar med min närvaro. Skulle jag ha studerat andras viktighet hade jag ändå påverkat dem men då mitt syfte är att skapa relationer kan jag också få en mer verklighetstrogen uppfattning. Förr gjordes mer antropologiska studier vilket många gånger gav en skev bild av de som skulle studeras.

jaggörfältanteckningaravviktigheten

filar på en viktighet som kan vara just viktigt, alla som läser ska kunna tolka en viktighet utifrån deras egen viktighet

arbetar med roadsmsilokaltrafiken
vemharsagtattenroadtripmåsteskepersonligtmedminkropp?

sätter ut lappar i lokaltrafiken för att intensifiera och avobjektifiera mig själv, en annan typ av relationell metod, se hur det utvecklar sig...
hoppaspådetoreflekteradeochdetreflekteradealtiettmenivilketfallbehovetatthöraavsig...

Arbetar vidare med eklektisk metod och lägger till en intervju med Andrew Kaufmans i talboken där han berättar om hur han själv vill tolka sin bok "All my friend are superheroes"där författaren kopplar sitt skrivande till en relation och ett föräldraskap som ska fungera, att hålla kärleken vid liv genom att kämpa som han säger.

Jag kopplar själv figuren Hypno som får sin älskade att bli osynlig till ens egen avskärmning där man inte lyssnar på ens inre behov.

Jag tänker också på sekvensen i boken där Skuggan umgås med sig själv utan att vara en spegelbild  men där de ändå är beroende av varandra och speglar sig i varandra genom sittutseende och sätt att tänka. Kan ta uttrycket och dragen och koppla det till lidandet eller varje persons inre bild, vision av hur man skulle vilja leva...

Arbetar även vidare på att tillverka såpbubblor i storformat med egna verktyg att skapa bubblor med och hur dessa bubblor skulle kunna används vidare kanske kopplade till skuggan som tappar sin spegelbild och bryter sig ur...

LBD 370

Tar foton med en subjektiv kamera i min vardag utifrån tanken att allt en småbarnsförälder gör är förenligt med begreppet vardagshjälte. Jag tecknar nät på all naken hud i fotona. Fastnar särskilt för bilder där spegelbilder blir en Spiderman men där jag i övrigt ser normal ut. Spegelbilden blir en tolkning av mitt sätt att vara, att få ihop vardagen och samtidigt få barnen att växa.

Kaufman skriver i sin bok ”All my friends are superheroes”, att alla i sin vardag är superhjältar med en speciellt utvecklad egenskap. I hans bok är det mer annorlunda att inte ha några superkrafter. Superkrafterna i hans bok är inte för att fånga skurkar och hjälpa världen utan det kan t ex vara perfektionism eller ett utvecklat affärssinne. Kaufman skapar stämningar i sitt berättande, ikullkastar och omvärderar våra normer vilket får mig att använda boken som en konstnärlig referens.

Jag läser också Don Quijote, dels för att jag vill läsa den då jag har hört att man tar tillsig boken på olika sätt beroende ar man står i livet och hur gammal man är. Jag vill utmana mig eller störa processen och kanske se det jag inte ser genom att föra in tankar jag får eller använda mig av citat ur boken.

Don Quijote nämner "att göra sig viktig" där det viktigt att hävda sig för sig själv och andra.

 Resandet är centralt i boken där begreppet roadmovie ligger nära till hands likt "Odyséen", "Tusen och en natt" eller "Sagan om ringen" . Jag förflyttar mig ständigt då en del av det relationella är att röra sig, finna nya relationer och ständigt vara okänd...

Jag är viktig och det är viktigt. Det är viktigt att föra mig viktigt och tala viktigt. Jag känner beundran och respekt, en förväntan på att jag kommer att göra något viktigt alldeles strax. Viktigt är distans, viktigt är att synas, viktiga vill man umgås med, viktiga vill man avsky.

Lena Wiklund drar i sin tolkning av boken "Lidandet som kamp och drama", paralleller 

till vardagen och just vardagshjältarna.

”Don Quijote kan ses som en metafor för hur människan lägger sig till med en självbild och ett agerande med utgångspunkt i hur hon tror att man bör vara. En modern ”riddare” som skall vara framgångsrik och effektiv och lösa alla kriser. Metaforens Don Quijote skyddar tappert sina kollegor och sin familj mot det lidande han/hon själv bär inom sig och i denna kamp även sig själv mot insikten om att hans uppdrag är fåfängt. ”

Jag vill pröva att "göra mig viktig" genom att spela viktig. Jag sätter på mig viktiga kläder för att det är viktigt och säger viktiga saker för att det är viktigt. Jag besöker en plats där jag kan hitta många viktiga personer samtidigt. Genom att arbeta relationellt undersökande kan jag prova uttrycket från boken och se om andra tankar kan hängas på. Jag gör fältanteckningar med röstmemon vad som händer inom mig och hur jag blir bemött

Försöker att strukturera och finna samband, dels genom mindmaps men också genom att fundera på symboler för mina tankar. Jag inser att jag har en tendens att söka eklektiska sammanhang. Eklektisk beskrivs i ne.se "att försöka förena idéer från många olika håll". 

I min symboljakt driver jag in spegelbildens händer i såpbubblor och använder mig av Wiklunds metatolkning av Don Quijote där lidandet sätts i fokus med vardagshjälten som småbarnspappa och karriärsmänniska hålls uppe men där det inre vill annat. Jag rör mig nu i spegelbilder och utandning.

Såpbubblorna kan spricka och då kommer det inre ut i det fria

Ens inre önskan synliggörs och lidandet kan upphöra