Jag har gjort en tidskapsel där jag stoppat den skönlitterära boken Don Quijote i. På utsidan av kapseln har jag satt ett tidsur. Till kapseln har jag knutit en skissbok och i skissboken har jag en sida uppslagen där det står ordet "nu". På andra sidor i skissboken finns det också sidor där ordet "nu" finns, med olika typsnitt, storlekar, vridna åt olika håll.
I min process har jag arbetat med min och andras förhållande till viktigheter genom att använda mig av relationella metoder. Jag har i relation dels medvetet spelat roller av viktighet eller bara varit mitt viktiga jag men jag har också sökt relationer till andras viktighet. Jag har också använt mig av en eklektisk metod där jag sökt påverka min gestaltning genom att tillföra nya spår eller störa för att se om jag kan förstå eller se mitt utforskande annorlunda. T ex har jag läst den skönlitterära boken Don Quijote och ur den tagit termen "att göra sig viktig", men även arbetat med Lena Wiklunds metatolkning av boken "Lidandet som kamp och drama" där Don Quijote och hans strävan skulle kunna tolkas in i vår samtid som den målmedvetna vardagsmänniskan som måste uppfylla alla viktigheter men inte har kontroll över sitt inre liv och självförverkligande. Alla är olika och viktiga vilket skapar olika behov och viktigheter. Jag har även läst "All my friends are superheroes" av Kaufman för att tillföra en syn på vardagliga egenskaper hos människor som superkrafter, där man bara utvecklar en förmåga stark men där man i sin obalans är lätt att stjälpas av sig själv eller andra. Jag drar paralleller till viktigheter och måsten och den balansen man söker. Det fyller på och nyanser min bild av begreppet viktighet.
Ur dessa metoder har jag med hjälp av boken Don Quijotes eget resande, själv rest, sökt bokens ursprung där de centrala delarna kom till i skiss och publicering. Jag har sökt bokens ursprung i Valladolid, Spanien och på vägen insett hur boken i förhållande till varje läsare har ett eget liv och en egen tolkning kopplat till varje gång den läses. Det betyder i sin tur att varje läsare kan läsa den flera gånger men tolka den olika beroende på samtidens förutsättningar, den individens erfarenheter och känslotillstånd.
Jag tar med mig denna sociokulturella tolkning av en skönlitterär bok som skrevs i en särskild samtid då ett särskilt leverne präglar bokens uttryck. Det som gör en bok anpassningsbar till varje samtid och varje gång en läsare öppnar tidskapseln är dess metaperspektiv. Finns det en djupare mening och budskap i boken kan varje läsare öppna kapseln och göra boken till sin. Don Quijote är en sådan bok och den kom att få och har en stor betydelse dels i sitt berättande men också hur tankebanor kan böjas runt.
Jag refererar till Valladolids nyårskonsert på Teatro Zorrilla samt första stycket, ett växelvis samspel mellan musikerna och en poet influerade av Cervantes där musikerna tolkade och gestaltade poeten och hans uppläsande rader vilket gav mig ännu en förståelse och insikt i bokens betydelse för Spanien och hjälper mig i min process mot tidskapseln...
https://soundcloud.com/spica-ae/tolkningar-ur-tidskapseln
Jag refererar till Ord&Bild nummer 5, 2012 som skriver om konstnärlig forskning. Bl a chefsredaktören Martin Engbergs egen tolkning i inledningen och i sin artikel s 44, "Vad är det som låter?" om beteendevetaren Tage Aurells texters betydelse i sitt undersökande uttryck och vad de sätter för avtryck i samtiden och där de verbalt begreppsbildar min gestaltningsprocess och skapar kedjereaktioner. Men där också den konstnärliga forskningen lyfts fram och ställs mot den traditionell forskning, där han i inledande orden slår ett slag för "autodidaktens återkomst", den egensinnigt spretlärde då den individfixerade tiden råder där Engberg föreslår ett slag för studiecirkelns återuppvaknande för att praktisera "den långsamma vetenskapen".
Jag avslutar min gestaltning genom att söka gestalta den skönlitterära boken och förhållandet till tidskapseln och läsaren. Tidskapseln är relationen dels till tiden den skrevs men också till den samtid läsaren öppnar den i. Klockan på kapseln symboliserar den samtiden. Skissboken kopplas till sin läsning av boken men också till tidigare samtida tolkningar av boken. När man vänder blad i anteckningsboken sker en reflektion i nuet och möjligheten till att dra paralleller eller se paradoxer. Genom den reflektionen ges en förutsättning för bildning och ett utforskande.
Jag plockar ut fem val i min process som har varit avgörande;
- när jag valde att bråka med min process genom att läsa Don Quijote för att se om min gestaltning kunde ta en annan väg eller bara förstå den
- när jag valde att möta människor jag inte har någon anknytning till på offentliga platser och utforska begreppet "att göra sig viktig"
- att våga släppa allt så sent, kort och gott inse att man har många viktigheter som kan betraktas som måsten, resa och söka dess ursprung i Valladolid
-att fortsätta använda mig av relationell och eklektiska metoder hela vägen och tillföra nya tankar även när jag lossat, när jag tillförde tankarna i Ord och Bilds senaste nummer som berörde konstnärlig forskning och tog till mig nyårskonsertens tolkning av Cervantes, då jag formade tanken om boken i tidskapseln och kunde tolka Cervantes trädgård som en egen arena och en egen nedsänkt tidkapsel
- att välja att viktigheten bara är en del av mitt utforskande och process, något som jag kan ta med mig till essän och koncentrera mig på skönlitteraturen och dess förhållande till tidskapseln och dess öppnare och inse att viktigheten bara är ett av många möjligheter till tolkningar i de återkommande läsningarna av boken
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar