Serien jag gjorde sökte beröra de dilemman man kan stöta på när museer samarbetar med skolan och hur konflikter kan uppstå när man inte förstår sina egna uppdrag eller inte ser varandras. Museet har sitt uppdrag och skolan sin läroplan. Dock är både museerna och skolan beroende av varandras existens och intresse finns för varandras verksamheter. Museer arbetar ofta med utvärderingar bl a genom att identifiera dilemman som kan uppstå under utställningars uppbyggnad och efteråt men framförallt medans den kommer i kontakt med dess besökare. En del av problemen beror på besökarens förhållningssätt och ibland att museet själv tappat fokus. En del av dessa dilemman går att åtgärda när utställningen fortfarande visas. Seriens första ruta är exempel på en idealbild av ett lyckat samarbete mellan de två världarna, den andra en konflikt där skolan har fel tänk och den sista där museivärlden i dagarna har sökt vända sig från skolans värld genom att byta inriktning genom att förvara föremål istället för att möta eleverna...
Jag ser att denna utställning och museet arbetar mycket med samtidskonsten och söker fånga eleverna och deras undersökande förhållningssätt. Jag fick under min praktik veta att museet ev funderar på att byta inriktning till att mer belysa det man också har som uppgift att göra nämligen förvara och konservera krukor och antika föremål från hela världen och att placera dem i museet som en fast utställning. Anledningen var enligt Kulturnytt och GP att det skulle spara pengar då lagerlokalerna de hittills förvarats i skulle kunna sägas upp. Källorna och museipedagogerna menar dock att samtidskonsten som varit så lyckad och som tagit upp laddade frågor hos den globala människan har stött på för många konflikter som ledningen inte vill hantera längre där foton på nakna homosexuella kroppar som ligger på varandra i Jerusalemutställningen blev droppen med bombhot som följd. Om så skulle bli fallet skulle museet få det lite lugnare men de skulle tappa den ställningen och ev inte vara det inslaget i världsdebatten om en demokratiskare jord att leva på. Barnen i skolan skulle inte ha användning för museet på samma sätt som nu då det hittills varit en självklar destination när man arbetar med kunskapskraven i skolan. Kanske skulle detta vara inledningen till att åter bli vad etnografiska var på Djurgården i Stockholm tidigare; ett relativt dött museum som visar antika saker och som inte deltar i debatten om hur den moderna människan ska leva och vad som kommer att hända med vår framtid.
http://svt.se/2.27170/1.2737867/stor_oro_bland_personalen_pa_varldskulturmuseet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar