googlar på konflikter och krukor, finner forntida svenska krukor och en utgrävning, rapporter och youtubeklipp med arkeologen Åsa M. Larsson. På 90-talet fann hon ett antal krukor i ett så kallat dödshus i Södermanland. Dödshuset var en byggnad där man hade cermonier, placerade föremål, döda djur och människor på forntiden som man sedan satte eld på. Om det var en offerritual nämner Larsson inget om. Det finns en teori om att dessa cermonier skulle sammanföra de två kulturerna stridsyxekulturen som var bondesamhället och de konservativa och gropkeramiska kulturen som var jägare, fiskare och samlare. De hade olika keramiska uttryck där stridsyxekulturen gjorde mönster i form av kamstruktur och gropkeramiska kulturen gjorde gropar och smal botten på sina krukor. Det fina här är att man även i dessa dödshus hittade en dynamisk design krukor en sammansmältning, ett gemensamt uttryck i en kruka där Larsson anser att man har funnit varandra och att det är ett tecken, en symbol på en gemenskap som skulle kunna utmynnat i gemensamma normer och värderingar.
Jag tar dessa tankar med mig när jag tillverkar ett dödshus som jag fyller med symboliska laddningar från inre och yttre konflikter på Världskulturmuseet.
Jag tillverkar en kruka utifrån dynamisk design som Åsa M. Larsson har visat hur den skulle ha kunnat sett ut i sin helhet, som jag kan ta med i dödshuset...
Väldigt starkt.
SvaraRaderarituellt.
Jag vill oxå gärna vara med och elda- om du vill ha folk med dig.
Anna