Beskrivning av verket
Jag gör en
skulptural film-installation med tre mindre tv-apparater. Allt ligger
utplacerat i olika riktningar, ihopföst antingen på golvet eller i en kundvagn.
En videokamera står i kundvagnen och registrerar vad som rör sig och sägs i
rummet. Under redovisningen var det ljust och det gick bra, men verket gör sig
bättre på natten i samma rum då allt ljus kommer från installationen och
förstärker tillståndet och golvet försvinner. Det finns film och foto på
bloggen som är tagna på natten i samma rum som jag hade min redovisning. Installationen
är ett obehagligt tillstånd som är under behandling. Hur man utsetts för en
obehaglig ljudbild och hur det påverkar. Det ser mörkt ut men det blir ljusare.
Den första
filmen som visas på golvet i en stor apparat
Den beskriver
påverkan och symptomen genom en ljudmatta där många positiva ljud har lagts
samman tills de bildar en ljudfälla av för många ljud samtidigt. Det positiva
blir negativt.
Den andra
filmen som visas i kundvagnen
Jag visar kundvagnens
rörelser i ljud och bild. Ibland fryser bilder och ersätts av andra positiva
ljud. Filmen är en behandling som tar fram positiva tankarna och handlingar genom
att ändra hastigheterna i rummet.
Den tredje
filmen som visas på den lilla monitorn som ligger på sidan på golvet
Inuti din
kropp. Du möter ljud som påverkar dig. Ditt tillstånd mäts och värdena svarar
på hur du påverkas. Du ser hur du mår... Ljud rör sig I rummet och skapar en
hastighet i ett landskap. Man kan se hur ljudet dras fram av tiden i en bestämd
hastighet över en stadsvy, ett landskap av ljudskillnader.
Ett
bakgrundsljud med EKG för att visa på ljudets centrala betydelse i
installationen. Det ger också en bakgrundsrytm och förstärker ett
tillstånd.
Kundvagnen
fyller främst två funktioner i verket, dels ville jag lyfta in gatans närvaro
genom att ta med verktyget jag använt och fäst min kamera på som tillfört
energi i det offentliga rummet men också att förstärka behandlingen då monitorn
som visar behandling ligger i vagnen där behandlingen handlar om att plocka i
och ur positiva och negativa tankar under ens färd där man kan köra fortare,
stoppa eller köra sakta under en behandling.
Det samlade ljudet från installationen:
Vad vill jag med mitt verk
Jag vill att
betraktaren ska gå runt och ta in oväsendet och obehaget. Det är viktigt att
deltagaren drar kopplingen mellan påverkan, symptom och behandling. Jag vill
att deltagaren ska känna av obehaget, men ett obehag under behandling. Obehaget
går att få kontroll över men det beror på ens egen vilja att förändra. Jag vill
att deltagaren ska känna att positiva tankar leder till positiva handlingar
även om det ser mörkt ut. Min ingång
var ljudet och det fyller en viktig roll i verket men det ska även kunna
kopplas mot ens allmänna välmående. Jag vill att filmerna ska komplittera
varandra och väcka frågor. Genom tillståndet vill jag att deltagaren ska uppleva
att det går att ändra hastigheterna i rummet och använda dem till sin fördel.
Att det är viktigt att tänka positivt för annars kan man drabbas av de negativa
handlingarna.
Jag hoppas att
betraktaren ska reflektera över att vi alla är olika, vilket betyder att en
människas negativa tankar kan vara positiva för någon annan. Ett positivt ljud
kan vara ett negativt för någon annan.
Process
Jag hittade
snart ett sätt att se i Frölunda. Jag ville se hur de som fanns i det, själva
använde rummet. För att inte se det uppenbara sökte jag se det annorlunda genom
att dels gå vilse men också genom att tillverka ett eget verktyg att filma en
annan verklighet. Jag fann ett obehag i kontakten med det odefinierbara som var
svårdefinierligt med en stor ensamhet och en känsla av meningslöshet. Det var
då jag fäste en kamera på en kundvagn och fick ett brus av bilder och ljud som
jag arbetade vidare med, men det var också då jag fastnade för ett ljud jag
fångat under mina observationer i stadsdelen Frölunda. Ljudet kom från ett
gångstråk med marknader och byggarbetsplatser. Ljudet var en ljudmatta av de
jobbiga ljuden från byggarbetsplatsen och de positiva ljuden från glädje och
dialoger. Om man lyssnade på hela ljudbilden under en längre tid blev man
psykiskt utpumpad och fysiskt trött.
Detta sätt att
utforska vill jag koppla till Monika Sand men också till Nat Chard. Monika
Sand, konstnär och doktorand på KTH beskriver i sin avhandling "att gå
vilse- en metod" hur man genom att gå vilse, ströva i området inte bara
ser det uppenbara. Nat Chard är en arkitekt som genom att göra egna verktyg
hittar nya vägar att se och ta till sig världen på egna villkor. Ur detta
skapar han innovativa idéer som blir ritningar och skisser.
Därifrån
kopplade jag ljudet till alla möjliga hastigheter i rummet, där de allra flesta
hastigheter ger ifrån sig ljud. En ficktjuv gör en manöver och springer, en
byggarbetare vrider, drar och trycker ibland med en maskin. Två har en dialog
med varandra som utbryter i en diskussion med skratt. En cyklist har brottom
och passerar i all hast medans de två pensionärerna kastar sig åt sidan. En
hjälporganisation serverar kaffe i en busskur. Två ungdomar delar ut metro till
förbipasserande. Trettio stycken går stråket i olika hastigheter och i olika
riktningar alla tysta. Jag undersökte att förkroppsliga enbart ljudets nyanser
men ser snart svårigheten när det visuella ljudet blir statiskt. Jag behöver
behålla ljudet levande där ljudet har en början och ett slut eller en realtid. Ljud
är något tillfälligt som är svårt att fånga och samtidigt uttrycka visuellt. I
det offentliga rummet finns fysiska spår av hastigheter, antingen i form av
sprickor, mönster på hus och mark eller så kan symptomer sätta sig på människor
när de påverkas av ljudet och dess hastigheter. Jag kopplar de olika
hastigheterna i det offentliga rummet till projekt-beskrivningen Svensk Stad.
Jag refererar även till Derreck Jarmars musikvideos med The Smith ex "The
Queen is dead" och "There is a light that never goes out"som
påminner om mitt sätt att filma och klippa miljöer runt höghusen.
Eftersom jag
vill leva ”I” ljudet visuellt, kom jag att koncentrera mig på symptomer obehagliga
ljud kan föra med sig. Jag kom in på hur man behandlar Tinnitus när det inte är
en hörselskada utan till stor del beror på människors depressioner och då
vanligtvis behandlas med KBT. KBT står för kognitiv behandlingsterapi och
koncentrerar sig på nuet och framtiden. KBT:s teori menar att tanke - känsla - handling
är starkt relaterade till varandra och att negativa tankar leder till negativa
handlingar. Behandlingen går ut på att identifiera de negativa tankefällorna i
fallbeskrivningar och istället komma underfund med hur man tänker positivt i
samma situationer. För att hitta vägen till de positiva tankarna använder sig
terapin av sokratiska frågor. De sokratiska tankegångarna fick mig att vilja
studera fler ljudsymptomer då de sokratiska samtalen är centrala i vår
utbildning men dessa sokratiska frågor är riktade mot att få någon att svänga i
sin uppfattning om sig själv och sina tankar. Det intressanta ligger i
behandlingens samtal utifrån sina fallbeskrivningar, där den som behandlas
måste ha ett öppet förhållningssätt och ges förmågan att ändra åsikter, göra
nya vägval och vara modig.
Exempel på
sokratiska frågor från kbt.se:
- Kan du
tänka på annat sätt?
- Är det
säkert att det är så?
- Vad är
det värsta som kan hända?
- Vad
innebär det för dig?
- Hur
skulle din bästa väninna se på detta?
- Hur
skulle du se på detta om du inte var deprimerad?
Jag kopplade nu
den sokratiska behandlingsformen till kundvagnsfilmen jag spelade in. Det gäller att i sekvensen försöka se
det positiva. Jag placerade ju en videokamera på en kundvagn och körde runt
bland höghusen. Ur den kaotiska röran fokuserade jag på hur jag plockade fram
de vackra stillbilderna ur den kaotiska röran av bilder och ljud. Jag försökte
också koppla de vackra bilderna till andra ljud jag tyckte om.
Sättet att ta
fram det positiva ur det negativa gjorde att jag ville prova att bygga upp ett
oväsen själv. Först gick jag ut och samlade ljud från många offentliga platser
som jag sedan satte samman till en ljudfälla och ett oväsen som skulle kunna
leda fram till en potentiell symptom. Efter att ha gjort ljudmattan plockade
jag ut positiva fragment ur de negativa ljuden genom att använda mig av de
sokratiska frågorna och leta i ljuden. Jag vill skapa ett tillstånd och inser
att jag måste ha med påverkan, symptom och behandling i ett. Jag refererar till
Scanner - Hiss Contréte en ljudkonstnär. Scanner sätter samman ljud han snappar
upp och sätts i en kontext. Hiss Contréte är en kritik mot konsumtionssamhället
vi lever i.
Ju mer jag
utforskar ljudet och finner behandlingsmetoder för symptomer ju mer ser jag hur
ljudet glider över på det allmänna välbefinnandet, ett socialt ljud där
individens syn på sig själv och hur man uppfattar sig själv och vad man är
kapabel till är det centrala. Därför blir det naturligt att arbeta mer med
filmer där ljuden är centrala.
Jag förstärker
tillståndet genom att byta ut antingen ljud eller bild och skapar olika
känslor. Jag vill använda mig av kundvagnsfilmen, både de oroliga klippen men
också de lugna stillbilderna. Jag vill använda min ljudmatta men också de olika
ljudfragmenten jag plockat ur. Först gör jag en film där jag koncentrerar mig
på hur påverkan ger en symptom. Jag använder kundvagnsfilmen men byter ut
ljudet mot min ljudmatta och avslutar med att använda en tyst fågel jag skapat
med en stopmotion och avslutar i en jämn sinuskurva. Därefter skapar jag en
film där jag använder mig av kundvagnsfilmen som stannar upp i stillbilder och
under stillbilderna lägger jag de positiva ljudfragmenten för att visa på en
behandlingsmetod där jag bryter hastighet och stannar upp för att tänka
positivt. Den tredje filmen spelar jag in när ett ljudspår spelas upp i ett
ljudprogram där man kan se tidvisaren gå över ett ljudlandskap där man dels ser
att ljudet har ett minne en nutid och en framtid. I botten lägger jag ett jämnt
EKG-ljud för att skapa en rytm i installationen och en övervakningskänsla.
Jag refererar till
Haroon Mirza - en skulptural ljudkonstnär som arbetar med ljud men där
föremålen får en skulptural betydelse. Han använder sig av vintage eller saker
han hittar, betonar det funktionella före det vackra. Jag refererar även till
Yoel Díaz Vázquez - For Ruido (Noise)(Oväsen)
som ställde ut
Göteborgs Konstbiennalen 2012, Röda sten där han skapade ett myller av olika
tv-apparater där rösterna från 40 kubanska rappare pratade samtidigt om sin
musiksituation.
Reflektion
Genom att
arbeta utforskande ville jag undersöka ljudens påverkan. Genom att använda mig
av de sokratiska frågorna jag stötte på under processen ville jag påverka
hastigheter dvs handlingar som styrs av tankar och känslor. Genom att sätta
betraktaren i ett tillstånd, ett oväsen ville jag visa på möjligheten men också
svårigheten i att tänka rätt. Lindström nämner Gardner i boken Kilskrift där
det pratas om vikten av att uttrycka sig med konsten som ett medium och i min
egen gestaltning landar jag återigen i filmen som medium där ljudet denna gången
spelar en viktigare roll. Gardner talar också om vikten av att arbeta med och
genom istället för om och i, vilket jag försöker genom att arbeta
undersökande. Jag anser att mitt uttryck med filmer och tillstånd blir en
hypermediering som Lindgren beskriver i sin bok Det kreativa ögat, likt
altartavlor, medeltida fönster och en del serier gör. Lindgren talar om att
hypermedieringens logik ligger i mångfalden av presentationer. "I form av
olika fönster kan bilder, ljud, texter, animationer och video kombineras med
varandra hur som helst..."
När jag väl
skulle sätta ihop det avslutande verket inser jag att jag dras till att
uttrycka mig likt tidigare gestaltningar som t ex "vindens påverkan"
där jag använde mig av elektriska hårfönar och polisradioljud för att skapa ett
slags tillstånd även då. Även när det gäller bakgrundsljud har jag tidigare
lagt på ett liknande ljud i ett tempo som varit viktigt för att få betraktaren
att känna en delaktighet i verket. Min gestaltning ”visa genom att gömma” hade
ett återkommande cykelljud som lades i loop under hela verket. ”Vindens
påverkan” hade en fläkt som vred sig mot sin egen axel och skapade ett återkommande
knakande i tempo.
Utveckling av mitt gestaltande
Jag började
mitt gestaltande i tidigare kurser med att utforska det som berörde mig i mina
släktband och mitt ursprung, personliga kulturarvet till att arbeta mer allmänt
mot en del politiska perspektiv. Men utifrån nya perspektiv och med mina nya
erfarenheter, kan jag tänka mig att denna gestaltningen skulle kunna utvecklas
mot att utifrån de sokratiska frågorna i behandlingen, bearbeta tankar som inte
är så mycket kopplade till ljud utan mer det allmänna hälsotillståndet, kopplat
till mer subjektiva fall som tidigare i denna gestaltningen med röster från
höghusen.
Att arbeta vidare med utifrån denna gestaltningen
Efter att ha
arbetat med oväsen och behandling skulle det vara rätt skönt att bygga upp en
plats av tillfredsställande situationer, fridfulla och harmoniska tillstånd där
man stimulerar de positiva tankarna likt det Haroon Mirza gör. Jag kan även
tänka mig att arbeta vidare med val där betraktaren får en konsekvens.
Källor
Monika Sands
avhandling
Forskningsprojekt
Svensk Stad
KBT
(www.kbtterapi.se)
Derreck Jarmars
musikvideos med The Smith ex "The Queen is dead" och "There is a
light that never goes out".
Scanner,
ljudkonstnär - Hiss Contréte
Harron Mirza -
sound and sculpture
Yoel Díaz
Vázquez - For Ruido (Noise)(Oväsen)
Göteborgs
Konstbiennalen 2012, Röda sten
Lars Lindström,
"Kilskrift - att lära genom konsten"
Bengt Lindgren
"Det kreativa ögat" s. 34
Min egen
blogg"Vindens påverkan", "Visa genom att gömma"
