Innan redovisningen och efter sista handledningen

När jag nu letar i processen för att visa ett resultat och en slutprodukt förstår jag tydligare vad handledaren menar med att plocka gestaltningar ur processen som kan visa vad jag är ute efter. Det fina är att jag själv kan motivera vad som ska med och att jag kan förkasta det jag inte vill ha med. Jag kan byta plats på gestaltningar tidsmässigt för att fylla mina behov. Det är inte så att det är efterkonstruktioner utan att jag inte vetat vad jag varit ute efter annat än i mitt undermedvetna. Många gånger kan händerna vara före medvetandet och tvärtom därav rockader i tidsordning.

Sovsäcken och det offentliga rummet var jag tvungen att göra för sakens skull. Ibland gör jag för att jag tror mig vara rätt men i detta fallet var det också för att det är lättare att analysera andra än sig själv. Så i detta fallet. Sovsäcken var en instängd känsla i fel sammanhang men ändå rätt då min känsla låg i den. När det gäller teorin om den offentliga platsen var den rätt men inte det jag ville åt även om det lockade var det inte mitt tillstånd och min känsla i detta projekt. Kan vara bra att ha någon annan gång.

När jag behövde bryta med sovsäcken och bege mig ut i parken med gipsbollarna för att varna och beskydda det offentliga rummet kändes det fel ganska snart om inte innan. I sammanhanget kändes det patetiskt med tanters hoppande över mina gipsbollar då de inte såg sammanhanget annat än något farligt de kunde snubbla över. Men det må vara hänt att de kan fylla ett syfte om jag vill ha det till det. Problemet var att jag var ute efter något annat. Men det fina med att göra är att man inser vad man vill åt och det är viktigt att ta med sig i denna process. Ju mer man skapar medvetet desto lättare är det att komma vidare. Det kräver dock att man behåller koncentrationen utan att låsa sig.

Efter placeringen i offentlig miljö söker jag mer ursprunget och naturen. Jag har en särskild relation till naturen på flera plan men på alla sätt kopplat till min barndom där naturen styr mitt behov av hemkänsla och sinnesnärvaro. I en stad kan det vara lätt att gå bort sig och i det mediasamhälle där alla barnen ska skjutsas till sina fritidsaktiviteter är det lätt att glömma att ta vara på sig själv.

Imorgon ska jag redovisa utifrån tillståndet; jag har syndat...

Jag återkommer med en sammanfattning av min redovisning. Mitt tillstånd och "tänk om" blir centralt imorgon.