v16 och 17

Har efter handledningen valt att fokusera på färgtrycken på det vita tyget. Tanken var ju min mormor som förebild som en synonym av ideal.

För att föra uttrycket vidare intervjuade jag min mamma för att hitta en annan sida hos min mormor som inte jag automatiskt lägger in i min idealbild av min mormor. Givetvis hade hon egna tankar, levde sitt egna liv hade egna tankar och råkade ut för saker och hade hemligheter som vi alla.

Detta är min mormor men skulle kunna vara vilken förebild som helst...

Jag har under intervjun hittat en hel del händelser som har tyngt min mormor och som jag valt att fokusera på. Jag har med många omgångar postitlappar förenklat dessa tillstånd och öppnat upp för en friare tolkning. Dels då jag inte vill lämna ut henne men framför allt för att det är ovidkommande i processen och det är mer intressant att komma ner på de tillstånd och känslor hon befann sig i.

Allt samlas under rubriken DET TAS som finns i mitten på tyget.

Jag plockade ut orden och placerade dem vid de tryck de hörde ihop med. Jag sydde fast orden med nål 4 och grovt garn. Färgerna på garnen och dess struktur var viktiga för att uttrycka respektive tillstånd.

Vilar med streckkoderna men återkommer med dem när jag vet hur jag vill gå vidare. Har precis som inlägg skrivit tänkt på pianotangenter och vill ev koppla dem till ett särskilt stycke...



Har istället gått vidare med idealismen som har sitt ursprung ur antiken och där synonym till ideal är vårt medvetande. Idealismen menar att reellt existerar endast vårat medvetande. Motsatsen till vårat medvetande blir då realism, materialism och verklighet. Naturen kan då uppfattas som en produkt av medvetande, förnimmelser, föreställningar och olika uppfattningar.

Enligt Platon var skuggorna reella tingens värld.


Jag har arbetat vidare med Platons tankar och valt att gestalta och skapa skuggor med topps där jag sedan fotar skuggorna. Ett försök att gestalta en mer reell bild av ett ideal. Å andra sidan kan man  ifrågasätta ljuskällan om den är mobil och går att medvetet flytta av den som gestaltar...



Men det är ju grejen; vi styr ju i mycket våra ideal också...

 Karin Granstrand
"Den bästa känslan är att vara på väg" hänger på Röhsska

Var inne på Röhsska och hittade Karin Granstrand som arbetade med att sy på tågbiljetter, små och stora kommentarer under resandet. De får en annan verkan när de tatueras in på biljetterna och man kan följa en människas tankar och tillstånd. Roligt att se de i efterhand och de känns nära för mig.